Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gamla Testamentets psykologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tredje afdelningen — om »Naturbeseelung» och mytologi —
beträder gränsområdet mellan natur och ande.
»Naturbeseelung» — i betydelsen af uppfattningen af de yttre föremålen
i analogi med det egna jaget såsom kännande, viljande och
tänkande — ligger enligt K. icke till grund för tron på
dämoner, spöken o. dyl., icke heller ha alla dessa föreställningar
sin rot i tron på döda andar; den viktigaste faktorn härvidlag
är människans egen känsla, fruktan, rysning o. s. v. Efter en
utredning angående »besjälade» stenar, träd, källor och andra
till en »animistisk Naturbeseelung» hörande begrepp öfvergår K.
till G. T:s »poetiska Naturbeseelung». De känslor, som
besjäla diktaren öfverföras momentant på tingen. Härigenom
tänkas dessa medvetet känna beroendet af Gud.
Karaktäristiskt är, att G. T. också gärna uppfattar djuren såsom
edvetet kännande detta beroende. -— Åt naturmytologien vill K.
icke tillerkänna något stort rum i G. T. — en punkt i hans
framställning, som särskildt blifvit föremål för anmärkningar.
De mytiska elementen stå kvar såsom främmande rester. En
eller annan myt kan visserligen upptagas och nyttjas till att
liksom de »besjälade» tingen vittna om Jahves makt; härvid
händer det också, att dessa bilder omgestaltas, särdeles
därigenom att de sammanföras med folkets historia.
Fjärde afdelningen undersöker uppfattningen af det
andliga. De första och elementäraste faktorerna vid bildandet af
en sådan uppfattning äro de sinnliga åskådningarna och
affekterna. Härtill sluta sig vidare såsom samverkande moment
språket, seder och bruk samt religionen. Huru den
ursprungliga starkt sinnligt-substantiella uppfattningen af det andliga så
småningom uppmjukas i en andligare riktning, uppvisas med
begreppen helighet och orenhet samt välsignelse och
förbannelse som exempel. Efter en ingående utredning om
föreställningarna om dödstillståndet, särskildt med hänsyn till sådana
frågors betydelse för uppfattningen af det andliga, gör K. en
särdeles intressant undersökning af en hel del enskilda
antropologiska begrepp: לב ,נשמת ,דוח נפש m. fl. Såväl nefesch som
ruach utgå från konkret sinnliga åskådningar, hvilkas
efterverkningar i synnerhet visa sig hos ruach. Utvecklingen är
f. ö. i allmänhet följande: den sinnliga åskådningens inflytande
tränges så småningom långsamt tillbaka, ett fördjupande i
andligt hänseende äger rum, samtidigt inträder en viss
afslipningsprocess, hvari det enskildas bestämda egenart utplånas, så att
— fastän visserligen blott till en viss grad — en rent formell
mekanisk användning blir rådande. Härvid märkes dock, att
den sinnliga åskådningen är verksam äfven vid begreppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
