Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Judarnes religion vid tiden för Jesu uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft stor nytta af Köberles »Sünde und Gnade», till hvilken
bok han ofta hänvisar. Särdeles intressant är hvad B. i fråga
om de etiska motiven säger om sambandet med religionen:
den religiösa motiveringen för de sedliga fordringarna utgör,
trots de mångfaldiga motiven, etikens oförytterliga
grundegenskap. Den praktiskt-utilitaristiska motiveringen må
förhärska, såsom i vishetslitteraturen, tanken må riktas på en
vedergällning här i tiden eller på andra sidan: i grunden står
Gud bakom alla enskilda motiv. Etiken är innerligt förbunden
med religionen. Det sedliga handlandet är ett handlande af
gudsfruktan. Visserligen är det — säger B. i anslutning till
Köberle — fruktan som är motivet, icke så mycket kärleken;
men det är dock något stort, detta ständiga hänförande af allt
sedligt handlande på Gud.
Formen för senjudendomens etiska framställningar är
kasuistisk, bär prägeln af något tillfälligt och förvirradt. Man
hade ej sinne för ett systematiskt ordnande. Dock fattas icke
alldeles medvetandet om, att alla etiska fordringar slutligen
bilda en enhet. Man känner det goda sinnelagets enhet, och
man försöker bl. a. att härleda de etiska krafven ur begreppet
ἀπλότης — Hvad etikens enskilda områden beträffar har B.
särskildt utvidgat framställningarna om äktenskapet och om de
olika stånden.
I slutkapitlet om det religionshistoriska problemet har B.
vidtagit åtskilliga förändringar och gjort tillägg, hvilka
hufvudsakligen gå ut på att starkare än förut betona det babyloniska
inflytandet. Detta inflytande visar sig framför allt med
afseende på den babyloniska världsbilden, föreställningen om
himmelen och de öfver hvarandra belägna himmelska rummen,
om de lysande väsen, som föra regementet där o. s. v. Idén om
de stora världstiderna med en bestämd längd, som kan låta sig
beräknas, om dessa världstider såsom sönderfallande i
underperioder, hvilka ha sina af Gud tillsatta härskare, med ett ord
betraktelsen af världsloppet såsom ett drama med bestämda
akter härstammar från den senbabyloniska religionen och dess
astronomiskt bestämda teorier. Tanken på tingens återvändande
till den gyllene urtiden och på en gudomlig frälsarekonung
torde också ha inverkat (sid. 544—546, 572—576, jmfr också
590, not 2 och 591 not 8). Däremot vill B. ej tro, att tanken
på världsbranden hos Zefanja är ett lån från Babylon, den är
icke heller, såsom Gressman vill, tagen från en äldre rikare
populär israelitisk eskatologi, utan kommer från det vulkaniska
Iran (sid. 573 f., jmfr 322).
I fråga om de viktigaste grundtankarna i apokalyptiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
