Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta inflytande kan till sin styrka alldeles icke jämföras med
inflytandet från gamla förbundets heliga litteratur. Därinom
har mött honom den anden och den gudsrösten, som han kände
från den stunden, då Gud täcktes uppenbara sin Son i honom,
som han säger i detta brefs 1 kap:s 16 v.
Andelikheten med det senare — tankefrändskapen med det
nya — syftningen i den gudomliga nådesledningen, det är just
för honom det väsentliga i det Gamla testamentet. Vår bild af hans
förhållande till Gamla testamentet skulle blifva ofullständig och
oriktig, om vi icke beaktade, att han, på samma gång han visar sig
bunden, dock rör sig med stor frihet. Äfven härutinnan visar
sig hos honom barnets frihet i Fadrens hus. Vi ha visserligen i
detta bref tyckt oss finna, att han i ett särskildt fall har kunnat
lägga en oväntad och svårbegriplig vikt vid ett uttryckssätt,
men det öfvervägande intrycket blifver dock äfven här, att han
icke är en bokstafvens tjänare, utan andens. Därföre återgifver
han ur den gängse öfversättningen — man torde
öfverhufvudtaget i fråga om hans användning af Gamla testamentet icke
kunna bevisa, att han afsiktligt återgår till den hebreiska texten,
fastän man ju måste förutsätta, att den var honom bekant —
därföre återgifver han utan ängslig noggrannhet, såsom det
synes, ur minnet; därföre kan han stundom genom en och annan
förändring af det ställe, han anför, foga det bättre in i sin
framställning.
Men vi böra något mera betrakta Galaterbrefvets
citationsformler. Vi ha sett, att där sådana uttryckligen förekomma,
är det alltid skriften i allmänhet (ἡ γραφή), hvartill det hänvisas.
Det individuella är här alldeles lämnadt ur räkningen: ingen
särskild person anföres såsom talande eller skrifvande. Man
har då skäl att fråga: är detta genomgående hos Paulus, så att
det skulle kunna framställas såsom utmärkande för honom?
Det visar sig snart, vid en blick på hans andra bref, att detta
icke är fallet. Men då det både för uppfattningen af
Galaterbrefvet och af aposteln själf synes hafva betydelse, att hans
citationssätt i detta bref sättes i skarp belysning, vilja vi här
till jämförelse framdraga Romarbrefvet. Likheten i innehåll
torde lägga en jämförelse af dessa båda bref närmast till hands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
