Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den enda hållbara uppfattningen. Endast såsom en
öfvergående reaktion mot den äldre tidens uteslutande dogmpredikan
eller den Schleiermacherska riktningens alltför exklusiva
erfarenhetsförkunnelse låter sig krafvet på bibeln såsom uteslutande
stoff förklara vid känslan af bibelinnehållets återvunna rikedom.
Det visar sig också vid närmare granskning, att ej heller vare
sig Achelis eller andra af samma ståndpunkt kunnat vid den
närmare utvecklingen konsekvent genomföra sin princip om
bibelinnehållets exclusivitet, lika litet som detta är möjligt i den
praktiska förkunnelsen. Egna eller andras religiösa erfarenheter, lifvets
mångfaldiga föremål och uppgifter, fragmenterna af äldre
dogmbyggnader och moralsystem tränga sig oaflåtligt på predikanten
och intaga sin plats i hans förkunnelse vid sidan af de direkta
skrifttankarne, och äfven dessa kräfva, för att kunna verkningsfullt
användas, en kombinering och en personlig tankens bearbetning, som
genast är ett slags ny dogmatik. Det är detta som Hering också
känt och gett uttryck i sitt kraf på bibeltankarnes syntes med
trosmedvetandet. — Och ännu starkare framträder detta kraf
hos Niehergall. Han går till en motsatt ytterlighet, så att
han uttryckligen fastslår dogmatik och etik såsom
predikostoffets uteslutande källor. Han har sålunda äfven i denna
punkt, efter den med Schleiermacher begynta kurvan, på visst
sätt kommit tillbaka till den äldre homiletikens ståndpunkt.
Dock endast i fråga om källproblemet. Det innehåll han ur
dessa källor vill hämta, är ett helt annat än den gamla
uppfattningens. Han säger på sid. 164 i Andra delen i fråga om
predikans innehåll och källor: »Den som vill verka på någon
(jfr hans uppfattning af predikans ändamål), måste framför allt
veta hvad han vill nå och hvarmed han kan nå det. Han
måste alltså hafva idealer och normer, till hvilka han vill föra
människorna, och han måste besitta en stor arsenal af
hjälpmedel, medels hvilka han kan öfva inflytande på
människorna, så att de närma sig dessa normer. Att predika
är sålunda, helt allmänt taladt, en andlig verksamhet,
hvarigenom den därtill kallade predikanten i det kristna idealets
riktning påverkar sina åhörare med väl valda
»hjälptankar» på ett mot deras respektive tillstånd svarande vis.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
