Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad inverka på förkunnelsen både genom den mängd af stoff,
som därigenom antingen tillföres eller undandragas densamma,
och genom den omsmältning, som ett innehåll alltid måste undergå
i sin framställares medvetande. — Detta problem har under
senaste tiden fått både en alldeles särskild inriktning och en
ökad aktualitet. Var det fordom på vissa håll, t. ex. hos
Pontoppidan (kap. 7—14), mest fråga om personlig utrustning och
speciell utbildning hos predikanten, på andra håll åter, t. ex.
hos Palmer och Krauss, fråga om predikantens omvändelse och
fromhetslif, så är det för närvarande, då debatten om det kristna
trosinnehållets omformulering blifvit allt lifligare och mer
differerande, framför allt fråga om prästens uppfattning och
upplefvelse af trosinnehållets och kristendomslifvets olika sidor,
naturligtvis utan att därför de gamla spörsmålen förlorat sin
vikt. Och ju starkare samtidigt krafvet blifvit på personlig
sanning och individuell tillägnelse, dess aktuellare har frågan
tett sig. En af de predikanter, som synes ha skarpast blick
just för samtidens behof, J. Jansen, sätter i sin homiletiska
själfbekännelse ’Forkyndelsen’ hvad han kallar ’oplevelsens
princip’ främst bland alla prediko-grundsatser och formulerar
följande ’andliga naturlag’: »Blott det blifver lefvande hos
åhörarne, som är själfständigt upplefvadt af talaren; allt det öfriga
går nästan spårlöst till spillo.» — På olika sätt kan predikan
tänkas gestalta sig till predikantens erfarenhet. Antingen så,
att denne, oafsedt sin egen erfarenhet, i förkunnelsen
reproducerar hela det kyrkliga trosinnehållet. Eller ock så, att
predikanten visserligen blott förkunnar det, som han själf
kommit till visshet om och personligt tillägnat sig, men hela tiden
i sin åskådning och sitt visshetssträfvande utgår från det fullt
tillfredsställande i det kyrkliga trosinnehållets n. v. formulering,
något som ej kan undgå att äfven på det personligt upplefda
trycka en särskild stämpel; denna åsikt förfäktar t. ex. just
Jansen. Eller ock slutligen så, att predikanten, medveten om
såväl det gamlas brister som det nyas ofullständighet och
ovisshet, så godt sig göra låter, söker att under fortsatt andlig tillväxt
och personlig sanningssträfvan förkunna hvad som för honom
blifvit öfvertygelse, utan att sätta en viss trosformulerings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
