Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmärkningar till bibelkommissionens öfversättning af Gamla testamentet enligt normalupplagan af år 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hvilken en så försiktig man som Driver säger: »the
paraphrase (Vulg.) de quo supra dictum est is inadmissible».
Medan BK. alltså här icke dristat sig till att följa den af
alla nyare forskare anvisade vägen, har den däremot i de
kursiverade orden i slutet af denna vers verkligen gjort sig fri
från träldomen under massoreternas text. Denna lyder här:
»han var i Sauls tid gammal och hade inträdt bland män».
BK:s textändring (šanim i st. f. ’anašim) har stöd i de gamla
öfversättningarna, ehuru icke alla nyare äro benägna att
upptaga den. Men hvarför då icke ha mod att bortse från det i
grammatiskt hänseende lika omöjliga hazze i versens början?
17: 15: Men David lämnade understundom Saul och gick
hem för att vakta sin faders får i Bet-Lehem.
En tjänare eller page, som t. o. m. i krigstid lämnar sin
herres och konungs läger och går hem för att vakta sin faders
får, är nog mer än man kan tilltro äfven de primitiva
förhållandena under det första konungadömets tid i Israel. Man är
därför i allmänhet enig därom, att vi här ha att göra med en
glossa af en redaktör, som velat förklara, huru det var
möjligt att David, som ju enligt kap. 16: 21 redan kommit till
Sauls hof och blifvit konungens vapendragare, nu vid striden
med filistéerna kan vara borta. Men förklaringen är misslyckad,
ty enligt kap. 16 är David en fullvuxen man, som redan kan
träda in i konungens tjänst (16: 18, 21) och vinna hans särskilda
ynnest (16: 22). Enligt kap. 17 är David åter en oöfvad
yngling, som ej kan bära en stridsrustning (v. 39), och han har
enligt v. 53 ff, jfr v. 28, aldrig förut varit bekant för Saul.
Dock — vi se här bort från allt detta. BK:s öfversättning
af versen är, i jämförelse med andra ställen, något
knapphändig. Grundtexten innehåller ett ord (vašab), som antyder, att
David ej var länge borta från Saul, och orden kunde därför få
en klarare formulering t. ex.: »Men David lämnade understundom
för kort tid Saul etc.»
17: 20: Bittida följande morgon öfverlämnade David fåren
åt en väktare, tog med sig hvad han skulle och begaf sig åstad.
De kursiverade orden ha öfvertagits från 1878 års
proföfversättning. Men kyrkobibelns: »lade uppå sig», är dock
mera träffande; alla nyare äro eniga i att tolka vajjissa om
lastande af saker på ett djur. Sålunda: »lastade sin åsna».
I samma v. öfversätter BK. maʿgala med »vagnborg». Men
»hvarken höra vi eljest talas om några vagnar i Sauls här, ej
heller är Juda öken en för vagnar särdeles passande trakt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
