Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - A. Kolmodin: Förbindelsen mellan missionsarbarne och församlingen i hemlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionsuppgiften i nya förbundets rikedom och kraft, öfver den bedjande
lärjungakretsen och förvandlade den till en den lefvande
Gudens församling, Kristi lefvande kropp. Och ut ur
församlingens innersta ljöd genom Petrus såsom församlingens mun
vittnesbördet om frid och lif i den korsfästes och uppståndnes
namn.
Det var den förste nytestamentlige missionärens —
frånsedt Kristus själf — första nytestamentliga missionspredikan,
och hans framträdande såsom sådan hade sin förutsättning i
den med Anden fyllda bedjande församlingen.
På liknande sätt var det, då de första hednamissionärerna,
Paulus och Barnabas, skulle afskiljas för sin uppgift. Icke
omedelbart sände Herren dem. Genom den Helige Ande bjöd
han: »Afskilden åt mig Barnabas och Saulus för det verk,
hvartill jag har kallat dem.» Men därefter heter det om den
antiokenska församlingen och hennes medlemmar: »De fastade
och bådo och lade händerna på dem och läto dem fara» (Apg.
13: 2 f.).
Så var det äfven vid begynnelsen af vår tids världsmission
i slutet af 1700-talet. Vi påträffa då i England, Skottland,
Tyskland och annorstädes kretsar af bedjande lärjungar,
hvilkas bön gick därpå ut, att Herren skulle utgjuta sin Ande
öfver alla församlingar i hela den bebodda världen. Genom dessa
bedjande lärjungar, som började tänka världsfamnande tankar,
skapades missionshärdar, och ut från dem gingo missionärer
fram i allt jämt växande skaror, så att vi nu stå midt uppe i
en världsmission.
Och hvad vårt eget land angår, hvilken bönekamp hos en
doktor Fjellstedt och andra lärjungar med brinnande hjärtan,
innan ur den vaknande församlingen missionsarbetare började
födas fram! Och nu stå de vida omkring på
världsmissionsfältet bland zuluer i Sydafrika, bland Kongos vildar i
Centralafrika, bland amhara-, tigrinja-, tigré-, kunama-, galla-, somali-
och kisuaheli-talande i Ostafrika, bland muhammedanska kvinnor
i Nordafrika, bland tamuler i Sydindien, bland gonder och
hinduer i Centralindien, bland bhilerna i nordvest och längre åt
norr ända fram mot gränsen till Tibet, i olika provinser i det
stora Midtens rike, Turkestan, Persien o. s. v. Det är genom
organisationer med mycket olika prägel, som de sändts och
sändas. Men bakom alla dessa organisationer står
församlingen, som visserligen handlar genom dem, men aldrig täckes af
dem. De äro tillfälliga och kunna förändras, församlingen är
det förblifvande, det lefvande organet i den lefvande Herrens
hand, genom hvilket han sänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
