Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, medan ännu blott det bekanta utdraget förelåg, saknade
den enande tanke och de centrala personligheter, som kunde
ge sammanhang och fasthet åt det väldiga material, som
rymmes inom verkets 1200 sidor, så har äfven denna anmärkning
väsentligen mildrats, sedan arbetet utkommit i sin fullständiga
form. Det säger sig själft, att man i de antydda
granskningarna från hufvudsakligen litterär synpunkt äfven berört det
stora verkets betydelse såsom kulturskildring. Men detta har
skett blott i största allmänhet. Hvad författaren gifvit, är
emellertid, som sagt, af den betydelse, att det förvisso förtjänar
ett närmare studium från kultur- och isynnerhet från religions-
och kyrkohistorisk synpunkt. Innan jag öfvergår därtill, finner
jag mig emellertid böra göra några anmärkningar beträffande
verkets egendomliga karaktär.
I en underrubrik har förf. betecknat sitt arbete som
»Nordsvenska öden ur häfd och sägen». Och i sitt företal har han
uttryckligen försäkrat, det han »ingenstädes uppfunnit något
af skildringarnas uppslag eller hufvudpersoner». Vidare har
han »följt händelsernas hufvudväg på den rena häfdens grund
och haft tillfälle att utfylla den sålunda gifna stommen med
kött och blod ur en hel rad måleriska minnesberättelser från
skilda håll». En del af dessa ha funnits antecknade i skrift
eller tryckta, men »de flesta och bästa» ha varit muntliga
sägner. »Dessa ha», tillägger han, »lefvat rätt friska intill
den stora skogsrörelsens, nyläsarnes, dragspelets och den
värmländska inflyttningens tid omkring 1850. På 1830-talet och
senare funnos många, många män, som kunde dem lika bra
eller bättre än sin katekes. Och intill senaste sekelskifte
lefde de ännu hos folk, som kände dem förknippade med sig
i egenskap af släktminnen.» Tack vare denna sista
omständighet är det nu, som förf. kunnat rädda mycket dyrbart
material från en snar förgängelse.
Det behöfver knappast sägas, att dessa upplysningar äro
af den störsa betydelse för förståendet och bedömande af förf:s
verk. Hafva vi i detta verkliga folktraditioner, så har han
gifvit oss ett utomordentligt värderikt bidrag i första hand
till kännedomen om folkets egen lifssyn och
samhällsuppfattning ända in i sena tider. Ty så länge dylika traditioner lefva,
delas i viss mån deras åskådning. Har förf. också rätt, då
han låter sitt väldiga material afse en skarpt begränsad tid
och dess öden, nämligen slutet af 1600- och början af
1700-talet eller i allmänhet »den stora ofredens» år, så skulle han
i sitt verk ha gifvit oss något allenastående: Den stora
ofredens dagar och stormaktsväldets upplösning, sådana de tett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
