Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dämonistiska magien. I motsats till förhållandet i
satansförbundet är det af gammalt kvinnan, som här är engagerad.
Begripligt nog, om man betänker de hysteriska sjukdomar, som
lågo bakom de som häxeri tolkade företeelserna och kvinnans till
synes starkare disposition för hysteri. Det, som egentligen
utmärker häxan, är icke den trolldom eller naturliga magi af olika slag,
som hon i likhet med många trollkarlar merendels utöfvar,
utan hennes kännemärke är just det nattliga farandet bort
genom rymden till gästabud, fäst och afskyvärda orgier med den
lede i Blåkulla. Fäderna skilde ej på dessa två olika sorters
magi, utan kallade alltsamman för trolldom.
Det egentliga häxeriet har förf. knappast behandlat i sitt
verk. Men i sin inledning talar han om »de eldbål, i hvilka Karl
XI:s samtid sökte kväfva djäfvulsdyrkarnes sekt i dess sista
häftigt uppblossande raseri» och tillägger, att det »ingenstädes
var värre än i Norrland och Dalarne», men att han lämnar
»dessa skräckhändelser, redan förut till öfverflöd skildrade och
svårligen möjliga att afvinna nya färgtoner».
Dessa förf:s ord kräfva några anmärkningar. Gäller det
uppskakande skildringar och lamentationer, så ha vi alldeles
tillräckligt af litteratur om häxväsendet i Sverige. Gäller det
åter en vetenskaplig behandling af häxväsendet i vårt land,
särskildt under 1500- och 1600-talet eller i allmänhet intill
upplysningstidens ingång hos oss, så ha vi, mig veterligen,
intet arbete, som kan jämföras med sådana verk som de äldre
af Soldan-Heppe och de nyaste af en Joseph Hansen. Då en
framstående svensk psykiater lärer förbereda en ny modern
framställning af ämnet, torde denna påtagliga brist i vår
litteratur snart bli afhjälpt. Hvad förf:s ord om häxväsendet
angår, skall jag därför fatta mig kort.
Först må då erinras därom, att det gamla förkristna
häxväsendet ingalunda rycktes upp i medeltidskyrkans dagar utan
stärktes och blef mera elakartadt af den kristna djäfvulstron.
Så uppenbart i utlandet med dess oerhörda häxprocesser.
Enskilda häxprocesser i Sverige under Medeltiden känner jag ännu
icke men finner sådana sannolika för att ej säga själfklara.
Förekomsten af större sådana finner jag däremot osannolik,
emedan vi hos oss sakna de kätterier, hvilka utomlands gåfvo
upphof åt de stora processerna genom sammankopplingen af
kätteri och häxeri. Med reformationen skedde ingen principiell
eller praktisk förändring med hänsyn till häxväsendet, och kunde
icke ske, då reformationen var af uteslutande religiös art och
icke kom med den nya naturförklaring, som allena skulle visa
sig kunna göra slut på magien i alla dess former. Frågan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
