Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åbo domkapitel en kollekt åt en kvinna för att fara till
Österbotten i lika ärende att få hjälp mot en orm, som krupit i
henne. De stora häxprocesserna från 1666—1676, som icke
rörde sig endast om det egentliga häxväsendet, äro alldeles
öfverfyllda med exempel på naturlig magi, mest signeri af olika
slag. Under rättegången mot prosten Nils Grubb i Umeå 1720
ff. framkom bl. a., att en prästman 1710 sändt bud till en finsk
trollkarl för att få bot för en sjuk kyrkoherde, och hade ett
af dennes klädesplagg medsändts för diagnosens ställande. Väl
förnekades saken inför rätten och frikändes den anklagade.
Men det var i brist på bevis, och plaggets medsändande verkar
äkta trolldomstro.
III
Härmed har jag hunnit slutet af dessa kortfattade
anmärkningar till fädernas tros- och tankevärld, för så vidt ett sådant
verk som »Den stora vreden» därtill gifvit anledning. Mycket
vore att tillägga, som här måste förbigås. Det är mitt hopp
att i framtiden få tillfälle att gifva en större framställning af
våra svenska fäders tros- och tankevärld i den äldre
protestantismens tid, för så vidt den bevarat äldre tiders åskådningar.
Därvid skola de tryckta och otryckta källor anföras, ur hvilka
jag öst äfven för dessa anmärkningar.
Det behöfver naturligtvis icke sägas, att de här skildrade
föreställningarna icke utgjorde fädernas enda och hela religösa
kapital på 1600-talet och i tiden närmast därefter. Jämte dessa
skröpliga rester af en utlefvad kultur och religion ägde de en
andlig skatt i de nya lutherska trostankarna. Det är sant,
att dessa oerhördt förvanskats och att man här och hvar hade
litet eller intet kvar af reformatorn Luthers ande.
Reformationens stora lifstankar hade snörts in i en ny dogmatisk
tvångströja, jämte det att de belamrades med ett värdelöst gammalt
religiöst gods af den art, vi sett. Man hade tvingat in
trostankarne i ett oändligen tillkrångladt och sönderhackadt system,
där tron på Gud förvandlats till en tro på tusen satser af olika
ursprung och olika värde, men af hvilka ingen fick betviflas.
Och hit hörde många satser, som bevarade den gamla
öfvertron. I Luthers kyrka liksom i Calvins rådde ett olidligt och
outhärdligt samvetsförtryck, ökadt af en »församlingsvård»,
som bar mera tycke af polisregemente än af kristlig
församlingsordning. Systemet var förvändt, och det religiösa samfundet
höll på att bli den religiöse individens oförsonliga fiende.
Men å andra sidan får icke och kan icke nekas, att man
midt upp i all vidskepelse och trots detta järnhårda system,
finner en verklig personlig tro och varm fromhet, som hållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
