Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 CARL EDQUIST
mot judar, samariter och hedningar. Och till sist — när han
icke på annat sätt kunde fullborda sitt värf att försona värl-
den med Gud — gick han frivilligt i döden och bar allas våra
synder upp på förbannelsens trä. Detta är kärlek — Kristi
kärlek i sin härligaste uppenbarelse. Och här ha vi utgångs-
punkten för all äkta kristlig kärlek. Kristus den< korsfäste
och uppståndne — han är den gudomliga kärlekens källa i
världen och därmed diakoniens lefvande grund.
IL
Diakonatets upprättande.
Diakoni — det ordet betyder tjänst eller tjänande verk-
samhet. I den första kristna kyrkan utfördes församlingstjäns-
ten icke blott af föreståndarna, apostlarna, utan äfven af de
enskilda församlingmedlemmarna, hvilka tjänade hvarandra så-
soin goda förvaltare af Guds månfaldiga nåd, hvar och en efter
den gåfva han hade fått. Församlingen var som en enda stor
familj med stark inbördes kärlek. I Jerusalem kommo de tro-
ende hvarandra så nära, att de t. o. m. åtminstone för en tid
och inom vissa gränser införde egendomsgemenskap. »I hela
hopen af dem, som trodde var ett hjärta och en själ, och icke
en enda sade något vara sitt af det han ägde, utan de hade
allting gemensamt» (Apg. 4:32). Men »vid denna tid, då
lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarne
knorra mot de infödda hebreerna däröfver, att deras änkor
blefvo förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då samman-
kallade de tolf hela lärjungaskaran och sade: Det anstår oss
icke att försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män, som hafva godt
vittnesbörd om sig och äro fulla af ande och vishet, män, som
vi kunna sätta till att sköta denna syssla. Vi skola då helt
få ägna oss åt bönen och ordets tjänst.
Det talet behagade hela hopen. Och de utvalde Stefanus,
en man som var full af tro och helig ande, vidare Filippus
och Prokorus och Nikanor och Timon och Pärm enas, slutligen
Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dem läto de träda fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
