Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 CARL EDQUIST
vis är skrifvet med Luthers egen hand, anses härröra från
slutet af år 1520 eller början af 1521 och utgör en försam-
lingsordning för staden Wittenberg. Denna innehåller bland
annat bestämmelser om anställandet af fyra församlingsdiako-
ner, en för hvart och ett af stadens fyra distrikt Till tjänste-
innehafvare skulle utses hederliga borgare. Biakonnamnet
fingo de visserligen icke, men de skulle utföra en diakons
arbete: besöka sjuka och fattiga samt på frivillighetens väg*
insamla och utdela fattigunderstöd. Församlingens pastor var
deras förman. Inför honom skulle de redovisa omhänderhafda
medel, hvilka bokfördes som en särskild fattigkassa. Räken-
skaperna finnas kvar än i dag. De visa, att en ganska om-
fattande diakoniverksamhet bedrifvits i Wittenberg från och
med år 1523 till långt efter Luthers död — alltjämt med fri-
villiga gåfvor.
Men den späda plantan hann icke rota sig tillräckligt djupt
för att kunna stå emot de kommande tidernas stormar. Som
en härjande brand drogo religionskrigen fram öfver kyrkan.
Och 1600-talets ortodoxism förmådde i allmänhet föga bättre
än 1700-talets neologi att upprätthålla en lefvande försam-
lingsdiakoni. Betydande kärleksverk utfördes väl af enskilda
personer och smärre kretsar af likasinnade, hvarvid särskildt
den pietistiska rörelsen med dess ledande män, Spener och
Francke, må ihågkommas, men diakoniens förnyelse och diako-
natets återupprättande inom kyrkan kom dock först såsom en
frukt af de andliga väckelserna i det 19:de århundradet.
IV.
Wichern och Pliedner.
»Kommer folket icke till kyrkan, måste kyrkan komma
till folket, ty Kristus har kommit till oss för att söka och
frälsa de förtappade.»
Det var på en kyrkodag i Wittenberg revolutionsåret 1848
dessa ord yttrades. Och mannen, som i glödande nitälskan
uttalade dem, var Johan Henrik Wichern. Därvid visade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
