Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 CAEL EDQUIST
skåpet. Och då Gefle i öfrigt ansågs vara en lämplig plats
för diakonutbildningen, beslöt sällskapet att förlägga anstalten
till denna stad.
Därpå valdes styrelse. Valprotokollet upptar följande namn:
Kyrkoherden Nils Lövgren, komminister Paulus Holmgren, tra-
fikchefen Hj. Nettelbladt och fattigvårdsdirektören Gösta Eng-
lund i Gefle, kyrkoherden J. W. Lundvik i Hille, professorn
W. Rudin och rektorn Joh. Kerfstedt i Uppsala samt diako-
nissanstaltens föreståndare doktor J. C. Bring och roteman
Josef Nyström i Stockholm.
Nu var alltså Svenska diakonsällskapet bildadt, stadgarna
antagna och styrelsen vald. Förhoppningsfullt blickade de för-
samlade framtiden till mötes. Diakontanken hade slagit rot.
Och de fattade besluten tedde sig såsom ett nytt skott på
kyrkans gamla stamträd.
Den nyvalda styrelsens viktigaste ärende vid dess första
sammanträde var att välja föreståndare för den beslutade an-
stalten. Under mycken bön hade denna fråga blifvit förbe-
redd — långt innan någon styrelse fanns till. Den var också
förberedd genom enskilda underhandlingar. Detta gjorde, att
styrelsen vid sitt sammanträde på aftonen samma dag, som
diakonsällskapet bildades, kunde till föreståndare utse kommi-
nistern Herbert Widman. Strax därpå blef han inkallad och
tillfrågad, om han var villig mottaga den ansvarsfulla uppgiften.
Då denna yttre kallelse blott var som ett eko till den inre
kallelse han långt förut förnummit, svarade han om ock med
bäfvan ja. Och härmed var pastor Herbert Widman anställd
som den första svenska diakonanstaltens förste föreståndare.
Om sammanträdet i Gefle den 13 och 14 april 1898 skref
en deltagare efteråt: »Det kändes friskt och skönt att från
alla håll, från lekmän ej mindre än från präster, få erfara
kärleken till vår gamla, kära kyrka. Hon har lifskraft; därpå
är mötet själft ett bevis. Knappast har jag någon gång förut,
hvarken vid prästkonferenserna eller prästmötena, förnummit
församlings-anda, i ordets fullaste mening såsom då. Det var
ju ock ett församlingens barn, som föddes. Gud låte det till-
växa i visdom och nåd för Gud och människor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
