Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA DIAKONANSTALTEN 303
brist eller annan anledning måste omhänderhafvas af fattigvår-
den; åter några, emedan föräldrarne eller den af dem, som haft
dem under sin vård, intagits å sjukhus, förts i fängelse på grund
af brott eller dylikt. Men fastän det blott är för kortare tid,
som barnen intagits i fattigvårdsinrättningen, så är det dock
af vikt, att de därunder erhålla god vård.
Ännu är ingenting därom bestämdt, men antagligen kom-
mer arbetet bland dessa gossar att bedrifvas efter mönstret från
åtskilliga dylika anstalter i Tyskland. Där fördelas gossarna
i s. k. familjer, bestående af 10 till 15 af olika åldrar i samma
familj. Hvarje sådan familj har en ordinarie föreståndare och
en, som fungerar som biträde. Dessa båda lefva dag och natt
tillsammans med sina gossar. De dela med dem arbete och
lek, måltider och hvila. Om gossfamiljen hör till en diakon-
anstalt, begifva sig diakonerna-föreståndarne till sin skola, då
gossarna gå till sin, och läsa öfver sina läxor, då gossarne
läsa öfver sina. Detta oafbrutna samlif har visat sig lika väl-
görande för gossarnes som för diakonernas fostran. De senare
måste noga hafva akt på sig själfva, sina ord och sin vandel,
för att gifva goda föredömen; gossarne blicka upp till diako-
nerna med vördsam förtrolighet såsom till äldre bröder, hvil-
kas lif och förhållande de gärna vilja efterlikna. En frisk
glädje präglar lifvet inom dylika familjer, men icke en glädje,
som utdrifver, utan en sådan, som trifves tillsammans med guds-
fruktans ande.
Därnäst torde eleverna inom arbetsinrättningen få biträda
vid tillsynen öfver de manliga hjonen under deras arbete. Här
föreligger en svår uppgift. Arbetshjonen i en dylik anstalt
äro vanligen mer eller mindre sjunkna varelser, hemfallna åt
otro, Guds namns missbruk, vrede och häftighet, dryckenskap,
liderlighet, oärlighet och andra synder. Bland sådane fordras
mycken själfbehärskning och kärleksfull fördragsamhet, men
tillika den kraft och bestämdhet, som kan framkalla ordning
och lydnad. Naturligtvis kommer en lämplig fortgång att äga
rum från lättare till svårare uppgifter, en fortgång betingad
både af de särskilda arbetenas beskaffenhet och det antal, hvar-
öfver i hvarje fall tillsyn skall öfvas. Vid denna tillsyn skall
vederbörande icke vara blott en verksam åskådare, utan färdig
att personligen lägga hand vid arbetet, så ofta det visar sig
ändamålsenligt. Han måste lära sig en god urskiljning mellan,
när han bör spara sin egen kraft för att kunna hålla andra
till arbete och när han personligen bör ingripa för att upp-
muntra, undervisa eller möjligen komma en försumlig att blygas.
När diakoneleven förflyttas till anstaltens inre, möta honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
