Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA DIAKONANSTALTEN 307
stinnan i det viktiga arbetet. Därmed tillfördes anstalten
en ny kraft, hvilken alltid kommer att observeras af demr
som vilja taga kännedom om det svenska diakonhemmets inre
lif och utveckling.
Frågan om anstaltens förflyttning blef allt mer trängande.
De ledande sågo, att utrymmet på Nynäs snart skulla bli all-
deles otillräckligt för verksamhetens sunda tillväxt.
Men hvar kunde den lämpliga platsen för det nya hemmet
finnas? Anstaltens flyttning måste tänkas bli både den första
och sista. Ett förblifvande hem måste därför uppsökas.
Det blef en tid af mycket arbete och — vi våga säga det
— mycken bön. Flera förslag framkastades, men de hade icke
enande kraft nog att segra. Ändtligen gåfvo sig ett par sty-
relseledamöter i sällskap med diakonanstaltens föreståndare
ut på en liten undersökningsfärd nedåt Drefviken söder om
Stockholm. Där fanns en egendom till salu. Och här på
Stora Sköndal — så förnummo de det — här var den rätta
platsen. Men hvarifrån skulle man taga den summa af 150,000
kronor, som behöfdes för köpet? Det var den dystra frågar
som väl i mångens tanke skulle göra förhoppningarna om intet-
Varnande röster hördes också mot ett sådant företag som
att köpa Stora Sköndal. Och styrelsen stod med vaken an-
svarskänsla bäfvande inför frågans afgörande. Dock voro ju
alla ense om att läget var det bästa möjliga, Här funnos
nästan inga gränser för anstaltens framtida utveckling, huru
rik den än månde blifva. Hufvudstadens närhet erbjöd många
och stora fördelar för en verksamhet som diakonanstaltens.
Den skyddande skogen mot norr och den öppna sjön mot söder
voro ju som enkom afsedda för de sjuka, som anstalten redan
upptagit i sin vård. Men penningefrågan — hur skulle den
lösas?
När man nu efteråt läser i styrelsens protokoll och serr
hur enkelt den slutligen blef löst, hur tryggande för anstaltens
framtid och hur offervilligt från många styrelseledamöters och
andra intresserades sida, skall man vara bra okänslig för en
högre makts ledning, om man icke i sitt inre förnimmer den
rösten: Af Herren är det skedt, och det är ett under för
våra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
