Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31G CARL EDQUIST
att få den angelägenheten rätteligen behjärtad öfverallt inom
hela vårt land.
Huru ter sig nu diakonanstalten efter tio års verksamhet?
Vi tänka oss in i en församling någonstädes i vårt land.
På vissa håll råder ett rätt vaket och verksamt kristligt intresse;
å andra däremot ter det sig nästan som i den skog, som härjats
af branden. Men här och hvar går likväl en ung man, som
gripits i sitt inre af Kristi kärlek och längtar att få tjäna sin
Herre och Mästare. Han kan till en början icke riktigt förstå
den oro, som ibland genombäfvar honom. Men — han beder.
På underbara vägar — stundom mycket underbara — får han
kännedom om svenska diakon ans tält en. Och han drages i sitt
inre — vi tänka nu på verkligt och mera förnimbart kallade
— till denna anstalt.
De allmänna förutsättningarna för att han skall bli antagen
som diakonelev äro följande:
1) att han visat kristligt allvar genom en flitigt bruk af nåde-
medlen och en vandel i ödmjuk lydnad för Herrens ord;
2) att han tillhör den svenska evangelisk-lutherska kyrkan och
inom denna söker sin uppbyggelse;
8) att han åtminstone äger goda folkskolekunskaper;
4) att han är i lämplig ålder, i regel icke under 18 och icke öfver
30 år;
5) att han icke är bunden af sådana förpliktelser, som hindra
honom från att kunna helt offra sig för diakonkallet;
6) att han med egna medel eller eget arbete kan försörja sig
själf, om han af en eller annan orsak skulle komma att i förtid
lämna anstalten.
Är den unge mannen antagen som elev vid diakonanstalten
och har han gjort sitt inträde vid Stora Sköndal, möta honom
nog där många öfverraskningar. I »brödernas» krets känner
han sig snart hemma. Men han får gå omkring och se, och
kommer han från en stilla vrå på landet, ter sig nog i vanliga
fall allting här så stort och underligt för honom. Diakonhuset
med sin ålderdomliga prägel rymmer ju så godt som hela an-
stalten med undantag af epileptikerhemmet. Detta ligger emel-
lertid helt nära. Och här möter han öfver 20 mer eller mindre
sjuka patienter. Somliga se ut som vanliga människor. Andra
återigen bära prägel af att förståndet delvis är omtöcknadt. Så
får han veta, att det finns en »månadsrasande» bland de stackars
sjuka. Han känner sig inför allt detta lidande djupt beklämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
