Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA DIAKONANSTALTEN 315
Snoilsky säger: »Tryck själfva den valkiga handen och
ej blott en penning däri.»
Arbetet bör genomträngas af det personliga. Men bristen
härpå är stor. Den förnimmes icke så sällan i templet bakom
de gamla, vanliga predikouttrycken, som en gång voro anda
och lif, men nu allt emellanåt sjunkit ned till surrogat för
den uteblif na förberedelsen till ordets frambärande. Men ännu
större kännes bristen på det personliga ute i församlingen,
där man vet, att det finnes så många lidande, som behöfva
hjälp och tröst. Den legala fattigvårdsanden har gjort vid-
sträckta eröfningar. Och denna ande finner sällan andra
behof att afhjälpa än dem, som sammanhänga med bröd-
frågan — detta t. o. m. i vår tid, då predikoannonserna äro
spaltlånga som aldrig förr och det religiösa intresset i vissa
kretsar större än i forna tider.
Men huru skall botr kunna rådas för sådana missförhål-
landen? Det ar en. fråga, som sysselsätter mångas hjärtan.
På ordets förkunnande hvilar stor vikt. I samma mån
som förkunnelsen blir ett lefvande vittnesbörd, som för hvarje
gång ger någonting nytt eller det gamla i nytt ljus, skall ordet
beröra och gripa människorna samt bl. a. göra det svårare
för dem att undandraga sig den inre afgörelsen för eller mot
Gud.
Det förefintliga religiösa intresset — särskildt bland de
unga — gäller det att ta vara på och söka fördjupa. Det är
så mycken andlig hjärtevärme i vårt land, som kunde hafva
bidragit att dana kristliga karaktärer, men som ofta fått
förflyktigas på den religiösa njutningslystnadens altare. Man
har icke märkt eller velat märka den skriande motsägelsen
mellan den varma andliga temperaturen i brödraumgänget
och de i hvardagslifvet omhuldade skötesynderna. Som en
följd häraf har vårt kristna folk blifvit svagt i kampen mot
den orättfärdighet, som nästlat sig in på samhällslifvets olika
områden.
Tidens allvar manar oss därför till en fördjupad ansvars-
känsla och ökad verksamhetslust. Ansvarskänslan skall i första
hand bära den egna lokalförsamlingens nöd på sitt hjärta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
