Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 ERIK AURELIUS
fastställa deras härkomstort. Man håller nu som bäst på med
att utge dessa nya texter; ännu är dock en sammanfattning
af resultaten omöjlig, det är framtiden förbehållet att skapa en
corpus eller flera corpora papyrorum. Af bibelforskare ha papy-
rustexterna börjat flitigt utnyttjas vid sidan af inskrifterna och
det är en gifven sak, att också i de stora moderna språkveten-
skapliga arbetena öfver Världsgrekiskan’ Nya Testamentet
och Septuaginta fått en riklig språklig belysning från de
nyfunna fragmenten.1
Med papyri äro nära besläktade de länge af forskningen
ignorerade, numera i ett stort samlingsverk af Ulrich Wilcken
för vetenskapen tillgängliga ostraka. Lerskärfvorna fingo i
antiken icke ligga i fred på skräphögarne, de hämtades åter
in i kojorna för att tjäna de mindre bemedlade som ett enkelt
och billigt material att skrifva på. Egyptens torra sand har
konserverat äfven massor af sådana fullskrifna Skärfvor från
hellenistisk tid; talrikast företrädda äro de grekiska; för det
kristianiserade Egyptens religions-och kulturhistoria äro där-
jämte de koptiska Skärfvorna med sina talrika bref, breffrag-
ment och dylika texter utomordentligt värdefulla. Innehållet,
som möter oss från dessa ostraka, är i det stora hela af samma
slag som det vi lärt känna från papyri; alldeles så som i
dessa senare få vi här, icke antik konst och litteratur, utan ett
stycke antik gripbar verklighet, människor midt i syssel-
sättningen med sina hvardagliga angelägenheter, — här för
öfrigt mer än i papyri människor från de lägsta lagren.
Men hvad har då allt detta material för betydelse för
den nytestamentliga forskningen? Deissmann svarar: först en
språkhistorisk. De nya icke-litterära källorna ha fört med
sig en omhvälfning i den nytestamentliga filologien.
Hvarom är det då frågan rör sig vid bedömandet af N.
1 Deissmann inskränker sig helt naturligt för sitt ändamål till de gre-
kiska texterna. Till dessa komma emellertid äfven arameiska, demotiska»
koptiska, arabiska, latinska, hebreiska, persiska, för att nu icke tala om de
m-gamla hieroglyfiska papyri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
