Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT EXEGETISKT BREF ÅF SAMUEL ÖDMANN 441
den, till hvilken han skrifver, nyss förut öfversändt en af ho-
nom själf författad skrift, vare sig på vers eller prosa, om
ålderdomen. Bland assessorerna i Collegium Medicum — det
var då ämbetsverkets titel — i 1800-talets början fanns det
ingen, på hvilken det kan passa in, mer än Johan Lorens
Odhelius, född 1737, med. d:r 1760, assessor 1772, medicinal-
råd i sundhetskollegiet 1813, död 1816. Denne likaledes ut-
märkte läkare,1 som äfven, om också med mindre lycka, har
försökt sig på det vittra området som öfversättare särskildt af
Pope, hans Essay ön man och The rape of the lock (»Våldet
på Belindas lock»), utgaf 1803 en i den tidens egendomliga, senti-
mentala stil hållen liten »teckning» af Ålderdomens sällhet.
Han sätter denna framför allt i den stora utsikten mot en
tillkommande härlighet. Denna utsikt har en annan betydelse för
ålderdomen än för föregående åldrar. »Om ungdomen», heter det
på slutet, »oförskräckt går döden til mötes, är den naturliga farhå-
gan qväfd af skenfagra uträkningar, grundade på en förvillande
förmodan; om medelåldern emottager honom frimodigt, är det
under hopp, under öfvertygelse, at ombyte til et förbättrat
tilstånd måste förestå; men öfvertygelse om en outsägelig vinst
därigenom, är en sällhet7 ålderdomen enkannerligen tilhörig.
Vinst, ty befrielse från all skröplighet är förhanden; kroppens
ständigt tiltagande oförmögenhet väcker nu intet bekymmer,
den tänkande odödlige Varelsen står resfärdig at flytta ur et
bristfälligt hus. Vinst, ty vi hafve et välgrundat hopp at om-
omsider, i et förnyat lif, njuta dygdens belöning, våra gärnin-
gars frugt: et oförgängligt lif; där vi återfinna bortgångne
vänner, föräldrar, makar, barn; där vi blifva uplyste om alt
det obegripliga oss ditintils förekommit; där vår och Naturens
värkeliga beskaffenhet, dess och vår rätta bestämmelse, icke
längre skola blifva en outgrundelig hemlighet. Et lif, där be-
gärelser icke förvilla, där ingen plåga, intet bekymmer, ingen
sorg kan uppkomma; där vår sällhet, under ostördt lugn, uti
fred, uti oföränderlig glädje, förnöjelse och inbördes täflan,
1 Om hans betydelse som läkare se Gordon Norrie, Johan
Lorens Odhelius og hans bidrag til irisoperationernas udvikling (Hygiea
1891).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
