Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄL AN 457
bättre motsvarande syntes. »Ej evigt vara kan det gamla»;
det må vara tid på att hålla fram detta gent emot det gamla
tröttande trampet i den höger-vänster-liberal-moderat-konserva-
tiv-radikala landsvägssörjan.
Detta nya är visst icke ett patent för Adrian Molin; rätt
många äro de, som jämte och kanske före honom fört ut det
i idéernas trafik. Redaktören har icke heller sökt något pa-
tent, han är rädd för, att titeln skall förefalla alltför pretentiös,
men han har ingen bättre kunnat finna och ber sina läsare att
i denna titel blott se »hänvisningen på en uppgift, som denna
tidskrift vill i ödmjukhet tjäna». Rätt så.
Därmed är också sagdt, att tidskriften icke menar, att den
expedierat något recept på en idealkur quand méme, som
läsaren-patienten blott har att gå hem och »taga in» för att
därmed bli botad en gång för alla för tidens villfarelser. Den
vore sannerligen icke en ny tids barn, om den icke hade klart
för sig och gjorde klart för enhvar, att hvari än den nya tidens
signatur är att söka, alltid ligger den innanför det väsent-
liga jagets egen sträfvan och strid för sanningen: sanningen
värnas endast i och genom ett oaflåtligt sträfvande; känslan
af beatus possidens är just kriterium på förfelande af san-
ningen.
Detta hindrar dock icke, att man gärna skulle önska höra
en ännu mer koncis, mer konkret samlingslösen. Men denna
brist är icke redaktörens eller tidskriftens fel; tiden har ej
hunnit dit ännu, och det lyckas icke att antecipera Försynens
ledning. Längst i denna riktning bland tidskriftens författare
hafva kanske de kyrkliga målsmännen kommit (J. A. Eklund,
Nat. Söderblom, S. A. Fries), som i vår svenska kyrka se den
mest naturliga samlingspunkten för arbete på svenskhetens
pånyttfödelse. Men svårigheten ligger — och därom äro dessa
författare själfva medvetna — däri, att denna svenska kyrka,
för att kunna prestera en sådan samlingskraft, i första rummet
behöfver själf reformeras, reformeras af en tidsenligare orga-
nisation och en fördjupad anda. Härtill förslå ej ens de skick-
ligaste kyrkopolitici, de lärdaste teologer och de frommaste
hedersmän, härtill kräfvas kristliga genier med direkt gudomlig
kallelse; dem frammanar ingen mänsklig besvärjelsekonst, men
det är vackert så, om andarna förberedas på dem, att de ej
må bli alldeles misskända, om och när de komma. Som väg-
rödjare i den riktningen må räknas de rikt begåfvade kyrkliga
författare, som Det nya Sverige förvärfvat. (Vare detta icke
så att förstå, som skulle vi utan vidare vilja göra oss solida-
riska med allt, som de skrifvit eller komma att skrifva.) —
Vi ha nämnt några Det nya Sveriges religiösa målsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
