Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 GUNNAR RUDBERG
slutet (EP. = episcopus, ED. = edictum). Exempel på en enda
bokstaf som beteckning för hela ord ha vi t. ex. i det grekiska
K = xoptos och i det latinska M. = Marcus, C. = causa eller
circa, F. = fecit, familia, fides eller films. Trån republikens
tid känna vi ju S. P. Q. R. = senatus populusque Romanus.
Bortsedt från sigler och tachygrafiska tecken, få vi sålunda
två skilda typer af förkortning: utlämning af en orddel i midten
eller i slutet af ordet. Den förra plägar kallas kontraktion,
sammandragning, den senare ofta suspension. För denna skulle
jag för min del föredraga den engelske paleografen Thompsons1
term abbreviation, som lämpligen kan återges med förkortning.
Den grekiska kontraktionen är, som nämndt, inskränkt till
ett fåtal ord: namnen för Gud, Kristus, Anden o. s. v., några
andra namn, såsom 8aS: AaoiS, a\k: ’IapavjX och därtill avog
(se ofvan) o. oovos == oopavds. Ända sedan den första grekiska
paleografien af benediktinermunken Montfaucon (1708) har man
tänkt sig, att här förelåg förkortning af vissa vanliga ord,
sålunda bekvämlighetshänsyn. Att metoden inskränkte sig till
vissa ord i kyrkligt-kristliga texter, framhålles t. ex. af
Watten-bach,2 och Thompson 3 talar om »sacred names», men nämner
samtidigt »titles and words of frequent occurence». —
Kontraktionen i grekiskan går i nionde århundradet öfver från
majuskeln till minuskeln, men bibehåller ungefär sitt gamla
omfång. Den synes alltså ha haft ett mycket begränsadt
område, under det de andra förkortningsmetoderna äro vida mer
utbredda på skilda håll inom den profana litteraturen.
Kontraktionsproblemet har nu upptagits i hela sin
omfattning af den framstående kännaren af medeltidslatinet,
Munchen erprofessorn Ludwig Traube, som förut bearbetat en del
paleografiska problem. Kort efter Traubes död 1907 utkom
det stort anlagda verket Nomina sacra. Versuch einer Ge-
1 Handbook of Greek and latin paleeography, London 1903, S.
86, not 1.
3 Anleitung zur griech. Palaeographie,3 Leipz. 1895, s. 105.
3 A. a. s. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
