Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 9: 23 — 26. 177
båda bröder, som voro utanför. 23Men Sem och Jafet togo
en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans,
och gingo så baklänges in och öfvertäckte sin faders blygd;
och de höllo sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin
faders blygd. 24När sedan Noa vaknade upp från vinet och
fick veta hvad hans yngste son hade gjort honom, 25sade
han:
»Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina
bröder!»
20Ytterligare sade han:
»Välsignad vare Jahve, Sems Gud, och Kanaan vare deras
träl!
dennes fader, äro förklarande tillsatser, jfr v. 18b, se vidare till v. 24 f.
Kanaans beteende är enligt texten klandervärdt därför, att han ej
blott underlät att vända bort sitt ansikte utan t. o. m. omtalade saken
för bröderna. Men troligen bestod hans beteende i något mer, som
berättaren undertryckt såsom opassande. V. 23. Det heter: »Sem och
Jafet togo manteln», förmodligen Noas mantel, som Kanaan
antagligen tagit af fadern under dennes rus; endast så synes v. 24 få full
mening. Sem och Jafet göra alltså motsatsen till hvad Kanaan
gjort, betäcka fadern och visa därvid sonlig pietet och naturlig
känsla af blygsel. Om mantelns användning som täcke se 2 Mos. 22: 26.
V. 24. Brödernas olika uppförande får vid faderns uppvaknande sin
lön. Harmen har öfverhand och därför uttalar sig Noa först om
Kanaan. »Yngste son» måste enligt sammanhanget i grundt, syfta
på Ham. Men eljest är Jafet betecknad som den siste eller yngste,
därför heter det regelbundet: Sem, Ham, Jafet, se v. 18, 5: 32; 6: 10;
7-13; 10: 1. De följande verserna tala emellertid icke alls om Ham
utan om Kanaan såsom den brottslige. Därför ha vi här sannolikt
att göra med en annan tradition om Noas söner, enligt hvilken dessa
voro: Sem, Jafet, Kanaan. V. 25. Kanaans förbannelse, som i likhet
med välsignelsen öfver hans bröder, tankes vara af real verkan och
fortbestå ännu i historien, består däri, att han skall vara »en trälars
träl», d. v. s. den simplaste, uslaste träl »åt sina bröder». Det sista
uttrycket kan ej få verklig betydelse, med mindre än att Kanaan här
är tänkt som en kollektiv personlighet = kananéerna. V. 26
innehåller enligt grundt, ett lofprisande af Sems Gud, Jahve, i stället för en
välsignelse af Sem, såsom man väntade. Den tanke, som skulle ligga
i detta, har man sökt tolka så: källan till Sems lycka ligger i att
äga en Gud sådan som Jahve. Men detta har i så fall fått ett mindre
klart uttryck. Man har därför sökt på olika sätt afvinna orden en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
