Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWEDENBORGS FÖRSTA VERKSAMHETSPERIOD 213
af samvaron blef, att S. så fullständigt vann Karl XILs ynnest,
att denne erbjöd honom att välja mellan tre sysslor, däribland
en professorstol i Uppsala1 och en assessorsplats i
bergskollegiet.» Dels af inre kallelse dels af vördnad för sin moders
minne, hvars fader innehaft en dylik befattning (B. von
Beskow, Minne öfver E. S. 1860) valde S. assessorsplatsen. Han
hade emellertid mäktiga afundsmän eller medtäflare, som t. o.
m. visste att få hans fullmakt förfalskad, så att han endast
genom att vända sig personligen till konungen kunde få sin
rätt; så högt stod han i Karls gunst, att denne lät hans högt
uppsatte vederdeloman (enl. Tafel sannolikt den ofvan nämnde
Cronhielm) själf sätta sig ned och skrifva en ny fullmakt i två
exemplar, »så att de som sökte mitt värsta voro glada, att de
kommo med ära och reputation därifrån, hade så när bränt
fingren». Fullmakten, som ännu finnes bevarad i kopia,
föreskrifver, att S. skulle åtfölja Polhem och vara denne till hjälp
»vid dess byggningars och inventioners inrättande».
Härmed var S:s framtid tryggad och vägen anvisad till
samhällets höjder. En mäktig känsla af ungdomlig dådlust
måste hafva genomgått den store mekanikerns själ inför de
framtidsperspektiv, som nu öppnade sig. Dock skrifver han
anspråkslöst till Benzelius: »Den endaste fägnad jag finner
däruti är, att det förmodligen fägnar mina föräldrar och kära Broder;
deras fägnad är min största avancement och lycka.» Sannolikt
följde nu ock i hans familj den omsvängning till en gynsammare
uppfattning af honom, hvarom ofvan talats. Hvad som verkar
mest tilltalande är att se, hurusom nu, när S. har kommit i
medgångsvind, när hans snille strör omkring sig matematiska
idéer och praktiska förslag af hänsynslös djärfhet, han i hvarje
bref röjer sin varma tacksamma kärlek till syster Anna och
hennes make, hvilka under de föregående sträfsamma åren varit
honom som far och mor. I alla hans bref andas ock en
själfmedvetenheten adlande renhet och karaktärens nobelhet; huru
skulle han ock eljes hafva kunnat omfattas med stark vänskap
af män sådana som Benzelius, Polhem och Karl XII.
1 Den undantagslöst återkommande uppgiften (äfven hos Stroh),
att S. sedermera 1724 åter erbjudits professur i Uppsala, har jag ej
funnit bekräftad; det föreligger endast ett bref från Benzelius, som
uppmanar honom, att hålla sig framme, när fråga blefve om
tillsättande af den då efter Celsius lediga professuren i matematik, hvarpå
S. genast svarade afböjande, då hans kall låg åt det praktiska och
han genom sin stamning ej passade som professor; om någon i
Consistorium skulle reflektera på honom, borde B. svara absolut nej.
Förmodligen är det någon feltolkning af dessa ord, som framkallat
ofvannämnda tradition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
