Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWEDENBORGS FÖRSTA VERKSAMHETSPERIOD 215
hans diktning, hvilket förslag vann Polhems fulla gillande.
Det var i samband med detta förslag som Polhem fällde
omdömet: »Fast Sverige alstrar det dummaste folk som andra
nationer torde försmäda, så finnes åter däremot så kvicka
ingeniörer, som andra nationer däremot kunna öfvergå; och
lära fast dessa tvenne extrema tillhopa ej göra mera än
inter-media på andra ställen, eller vice versa».
Under vistelsen i Stockholm tog S. den 6 april 1717 för
första gången säte i Bergskollogiet; först upplästes den
kungliga fullmakten, därpå aflade den nya assessorn eden med
handen på bibeln och intog så den för honom bestämda
platsen. Med denna enkla akt begynte S. den verksamhet, åt
hvilken han sedan med trohet och framgång skulle ägna ett
par årtionden af sin bästa kraft. Karl XII hade funnit den
rätta mannen. Platsen hade ock den särskilda förmån (som
Worcester påpekar), att S. där kunde göra stort gagn och
likväl ha tillräcklig frihet för studier på andra områden. —
Närmast kom han ej länge att deltaga i sammanträdena. Redan
den 17 april anmälde han sin afresa för att gå konungens
ärenden. Efter ett besök i Uppsala för Daedalus’ tryckning*
bar det af med det nu färdiga 5:te häftet till konungen i Lund.
Under denna förnyade samvaro utvecklades ytterligare
vänskapsförhållandet mellan Karl XII och hans ingeniör. Det fanns
ock åtskilliga likhetspunkter mellan »Lejonet från Norden»
och »Profeten från Norden»: den geniala matematiska
begåf-ningen, karaktärsadeln, den brinnande hågen för det storslagna
ja för det ouppnåeliga, den egendomliga sammanställningen af
djärfvaste fantasi och utprägladt verklighetssinne och framför
allt det ständiga fasthållandet af Sveriges väl som målet.
Måhända hade båda aningsfullt känt det gemensamma djupa,
grunddraget (E. Liljedahl, Swedenborg 1908). — Omväxlande
med »gäckeri’ uthi Mathesi, gåtor i Algebra och dyl.» gick
diskussionen om samma tre hufvudpunkter som vid förra
sammanträffandet: kanal verket, saltsjuderierna och ny räknemetod.
Beträffande den sistnämnda hade nu Karl XII stannat vid talet
64 som enhet och höll envist fast härvid trots S:s motsägelserr
hvilka dock väl upptogos. Snart fick dock S. bryta upp från
Lund: han sändes till Warberg, Uddevalla och Strömstad för
att utse lämpliga platser för saltverken; som medhjälpare fick
han professor Roberg från Uppsala. Förehafvandet möttes
dock ständigt af nya svårigheter. Till penningknappheten kom
afundsjuka; S. upprepar i flera bref, att saltverken nog skulle
gå, om icke egennyttan regerade för starkt: »jag afvärjer så
mycket jag kan; jag tror jag drager alldeles handen därifrån*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
