Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 245
I uppfattningen af förhållandet mellan religionen och den
sociala världen hafva emellertid motsatta ensidigheter gjort sig gällande,
hvilka stå i nära sammanhang med allmänna lifsåskådningar. Å
ena sidan har man gjort gällande, att kristendomen är öfverjordisk
och öfvermänsklig i den mening, att han står indifferent och
relationslös med afseende på det närvarande, jordiska lifvet. Hans kraf
kunna icke bringas i harmoni med det verkliga lifvets villkor och
människonaturens behof. Man har statuerat en dualism mellan
»religiöst» och »mänskligt», mellan »andligt» och »naturligt» och
låtit det andliga absorbera det naturligt mänskliga, i stället för att
restituera och helga det samma. I stället för att stärka
människorna till upptagande af kampen mot det onda i alla dess former,
stärka dem till fyllandet af lifvets positiva uppgifter, har man ryckt
dem bort från det lif de ha att lefva på jorden, gjort dem mer
^ller mindre apatiska gentemot det samma, och sålunda satt en
disharmoni mellan den himmelska och den jordiska kallelsen. För
tanken på den individuella själens räddning undan tidslifvets faror
till hemmet där ofvan har kristendomens sociala målsyn och
gudsrikes-idén trädt i skuggan. Individernas förnyelse har låtit tanken
på samhällets förnyelse icke komma till sin rätt. — Kristi kyrka
har icke sällan framträdt såsom en hierarkisk kyrkoinstitution, hvars
enda uppgift vore att predika syndaförlåtelse och förvalta
sakramenten. Men att söka bevara friden mellan folken, att föra
de skilda folkklassserna närmare hvarandra, att nedbryta fördärfliga
ståndsfördomar, att tillstoppa sedliga pesthärdar, att på alla lifvets
områden, individuella och samfundsmässiga, söka bringa kärlekens,
sanningens, rättvisans och rättfärdighetens principer till herravälde,
har den empiriska kyrkan ofta mer eller mindre försummat. Man
har predikat en tro, som väsentligen varit en blott intellektuell
akt, ett försanthållande utan etisk halt. I absolut strid med den
originala kristendomens uppfattning, hafva det etiska och det
religiösa bragts i ett blott löst förhållande till hvarandra, där de icke
helt blifvit skilda.
Men å andra sidan framträder mången gång en motsatt
ensidighet bland framstegsmännen inom s. k. liberala och radikala
riktningar. Sin förklaring och relativa berättigande äger den
ensidigt immanenta och sociala uppfattningen såsom en reaktion mot det
motsatta extremet. Då exempelvis socialdemokraterna säga: hvad
göra vi med en Grud, som blott är »öfverklassens lyxartikel» o. s. v.,
så är detta förklarligt där, hvarest man försummat och försummar
att energiskt och allsidigt leda de religiösa krafterna till och
applicera de religiösa idealen på det närvarande lifvet, dess så
väl normala förhållanden som missförhållanden. — Emellertid har
den berättigade reaktionen mot den ensidiga transcendensen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
