Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 FÖRSTA MOSEBOK 12: 13 —13: 1
13 Säg därför, att du är min syster, på det att mig må väl gå
för din skull och jag för din skull må lefva.» uDå nu Abram
kom till Egypten, sågo egyptierna, att hon var en mycket skön
kvinna. 15Och när Faraos höfdingar fått se henne, prisade
de henne för Farao, och så blef kvinnan tagen in i Faraos
hus. 16Och Abram blef af honom väl behandlad för hennes
skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och
tjänarinnor, åsninnor och kameler. 17Men Jahve hemsökte
Farao med stora plågor (och hans hus) för Sarais, Abrams
hustrus, skull. 18Då kallade Farao Abram till sig och sade:
»Hvad har du g*jort mot mig? Hvarför lät du mig icke veta,
att hon var din hustru? 19 Hvarför sade du: ’hon är min syster’
(och vållade) så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här
har du din hustru, tag henne och gå.» 20Och Farao gaf sina
män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till
vägs med hans hustru och allt hvad han ägde. 13. xSå drog
då Abram upp från Egypten med sin hustru och allt hvad han
ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet.
ligen äro orden »och hans hus» ett senare tillägg, jfr deras onaturliga
plats i satsen. Huru Farao kunde veta, att A. falskeligen utgifvit sin
hustru som sin syster, få vi icke veta. Möjligen har någon utsaga
utfallit, som meddelade, huru Farao fått reda på orsaken till
sjukdomen. V. 19 f. Farao förebrår patriarken för hans beteende och
denne har ingenting att svara honom på hans förebråelser; »och
vållade så att jag tog henne», eg. »så att jag tog henne». Därmed har
berättelsen också låtit förstå, att icke heller den gillar A:s
uppträdande, jfr till kap. 20, 26; den är alltfort angelägen att visa Faraos
ädelmod. — En liknande händelse berättas i kap. 20 rörande Abraham—
Sara och Abimelek, och i kap. 26 rörande Isak—Rebecka och Abimelek.
Man har uttalat den förmodan, att alla tre berättelserna skulle vara
varianter till en och samma händelse; möjligheten däraf kan väl ej
bestridas, men det är å andra sidan svårt att förstå, hvarför man
skulle ha mångfaldigat en historia, som, ifall det ej skett endast för att
fira Saras och Rebeckas skönhet, icke ställde patriarkerna i någon
fördelaktig belysning. Betecknande för den andliga ståndpunkten i en
sådan berättelse är, att den icke uthärdar någon jämförelse med innehållet
i v. 1—9. Däri ligger en bekräftelse på hvad vi sade i inledningen,
att Abrahams gestalt i vissa afseenden är idealiserad. 13:1 synes
bilda slutet på stycket. Först här få vi veta, att Lot också var med.
Möjligen är denna notis af red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
