Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 FÖRSTA MOSEBOK 14
till Akabaviken och når efter en stor båge mot väster
slutligen från söder den västra sidan af Siddimsdalen vid En-Gredi,
hvarifrån till sist angreppet sker på de upproriska.
Osannolikheten i ett sådant krigståg blir ännu större, om man tager
i betraktande terrängens otillgängliga beskaffenhet; ingen
större krigshär med nödig utrustning kan utan oerhörda
svårigheter framtränga i dessa ödsliga och svårtillgängliga trakter,
och utan att äga en större här var det omöjligt att besegra
alla dessa folk. Men hade fienden en större här, hur kunde
då Abraham med sina 318 män öfverfalla och besegra dem?
Därtill kommer att Abraham svårligen lefde så tidigt som öfver
2000 år f. Kr. 2. Skall uppgiften i v. 3 tagas efter
bokstafven, så måste berättelsen betraktas som ohistorisk, ty Döda
hafvet har icke i sin helhet uppstått genom den tilldragelse,
som tankes ha förstört Sodom och dess grannstäder; det har
existerat långt förut, långt före människornas och Abrahams
uppträdande i dessa trakter. 3. Vissa arkeologiska uppgifter
äro misstänkta. Namnen i v. 13: Mamre, Eskol, Aner äro
eljest kända orter, här betraktas de som personer. Dan i
v. 14 har ej fått detta namn förrän på domaretiden,
berättelsen synes ej känna något äldre namn. Amalekiterna äro i v. 7
redan betraktade som ett folk, enligt 36:12 är Amalek en
sonson till Esau. — Detta tillsammanstaget är i alla fall nog för
att öfvertyga därom, att vi här icke äga en berättelse af ett
ögonvittne till den skildrade händelsen.
Till berättelsens historiska karaktär eller rättare till
bestyrkande af vissa i den lämnade uppgifter kan åberopas: 1.
Amrafel och Arjok äro sannolikt kända historiska
personligheter, och de torde ha lefvat samtidigt såsom härskare öfver
de länder, som tillskrifvas dem i v. 1. 2. Detsamma gäller
måhända ock om Kedorlaomer och den ställning han intager ibland
de 4 konungarna. Likaledes synes ej blott Hammurabi utan
äfven en elamitisk härskare (Eriakus fader, Kudurmabuk) ha
utsträckt sitt välde öfver »Västlandet» (se till v. 1). 3. Och af
Amarnabrefven framgår, att Urusalim, Salem, Jerusalem
spelat en framstående roll i Kanaan långt före Israel, se nedan
under Mélki—Sedek. Men detta är också allt hvad de senare
årtiondenas, upptäckter inom den assyr.-babyloniska
kilskriftsforskningen hafva att upplysa om denna sak. De ha ingenting att
förtälja om de fem namngifna konungarna i Siddimsdalen,
ingenting om Abrahams krigståg. Det enda som kan sägas till
förmån för berättelsens historiska karaktär, med stöd af de senare
arkeologiska upptäckterna, är alltså, att den innehåller enskilda
moment, som hvila på gamla historiska traditioner. Men på
grund af de under 1. anförda osannolikheterna i berättelsen, tvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
