Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 HJALMAE HOLMQUIST
eld (på franska namnen chevalet, Festrapade, supplice de feu). Så
småningom skapade dock praktiken en rad olika tortyrmedel, hvilka
i raffinerad grymhet öfverträffade allt hvad barbarfolken kunnat
uppfinna; och detta skedde i kristendomens och kyrkans namn. Enligt
kanonisk lag fick tortyren blott appliceras på offret en gång; men
man kringgick detta genom att beteckna alla upprepningar, äfven
där dagar lågo emellan, som blott en »fortsättning»; ett bekant
exempel härpå är Savonarolas behandling (1498). Och denna
tortyr fick snart användas äfven mot vittnen för att framtvinga
lämpliga vittnesmål. Enligt kanonisk lag skulle hvarje bekännelse
vara frivillig, och den som afgafs under tortyren fick ej räknas,
utan skulle delinqventen upprepa densamma »frivilligt», sedan han
förts ut från tortyrkammaren; men han visste allt för väl, att om
han ej då upprepade den, fördes han åter in och tortyren fortsattes.
— Det ligger något vedervärdigt, som inga »tidshistoriska»
hänsyn kan borttaga, i detta sken af »mildhet» hvarmed hela
inkvisitionsprocessen bedrefs: den misstänkte skulle aldrig fällas utan
laga vittnen, men han fick aldrig veta hvilka dessa »vittnen» voro,
och kunde sålunda ej försvara sig mot dem; han fick endast
dömas efter frivillig bekännelse, men denna frivillighet aftvangs
med de hemskaste tortyrredskap; han utlämnades till den
världsliga makten med anhållan, att blod icke måtte utgjutas, men
samtidigt var man beredd att rifva upp himmel och jord, om han ej
brändes lefvande. Man frågar, huru det är möjligt att ännu från
en del ultramontant håll denna »mildhet» kan åberopas för att
rentvå katolska kyrkan från inkvisitionens blodsverk.
Med det ofvan beskrifna inkvisitoriska rättsförfarandet hade den,
som föll i inkvisitionens händer, knappast mera än tre möjligheter: att
genast erkänna sig skyldig och afsvärja sitt kätteri, då olika straff
pålades, från botöfningar upp till lifstidsfängelse (aldrig afrättning); eller
att förklara sig oskyldig och då underkasta sig tortyren med alla
dess konsekvenser; eller slutligen att erkänna och fasthålla vid sitt
kätteri och då blifva utlämnad till världslig myndighet att
inom-8 dagar lefvande brännas. Ända fram till bålet hade man dock
möjligheten att återkalla, i hvilket fall alltid följde lifstidsfängelse.
Den som en gång återkallat och sedan återfallit i sitt kätteri var
under alla förhållanden hemfallen åt bålet (så vanns t. ex. endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
