Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
318 HJALMAR HOLMQUIST
öfver hela riket, genom hvilken många bål tändes och mycken
grymhet frodades (bland de mest bekanta offren var den ädle Sir
John Oldcastle, som upphängdes med järnkedjor mellan två galgar
och underifrån långsamt stektes). Redan omkr. 1440 voro
emellertid lollarderna undertryckta (Gairdner; enl. honom kvarblef blott
en viss folkstämning, som beredde jordmånen för reformationen),
och därmed förföll inkvisitionen, för att blott få en kort
uppblomstring under den blodiga Maria; formellt upphäfdes 1414 års
statut först 1677. — I Frankrike får man för medeltiden skilja
mellan den norra och den södra delen (Midi); i den norra synes
inkvisitionen aldrig hafva fungerat mer än sporadiskt, hvaremot den hade
sin utgångspunkt och sitt hufvudfäste i Midi, katarernas centrum;
här stöddes den af själfve den ädle Ludvig den helige, och här
kunde dominikanerna — Domini canes, Herrens spårhundar, som
de med en ordlek med deras namn själfva kallade sig — med
fanatisk ifver bedrifva sin jakt mot alla former af kätteri. Sin
kulmen nådde den här under I4:e århundradet, trots den ädle
franciskanern Bernhard Delicieux’s hjältemodiga fälttåg mot institutionen
(hvarför han fick böta med lifstids fängelse), och trots att dess
grymheter framkallade en folkovilja, som flera gånger tog sig
uttryck i upplopp och inkvisitorernas mördande. Bland de mest kända
inkvisitorerna var Bernhard de Gui, som höll sin domstol i
Toulouse 1308—1323 (den första kringresande formen hade snart
vikit för fasta domstolar); han fällde enligt de bevarade aktstyckena
930 domar, däraf 45 fasttagna (och 40 undflydda) öfverlämnades åt
bålet och 307 till fängelset. Den historiskt ryktbaraste af den franska
inkvisitionens handlingar under denna tid var dess medverkan vid
Filip den skönes process mot tempelherrarne; en synnerligen
ingående modern katolsk undesökning (H. Finke: Papsttum und
Untergang des Templerordens, I—II, 1907) synes dock ådagalägga, att
hufvudparten af tortyren och öfriga grymheter här kom på konungens
konto, innan inkv. grep in; denna hade hufvudsakligen att
inregistrera de redan vunna resultaten. Mot slutet af 1300-talet
afmattades den under den stora skismen; och gallikanismens seger med
pragmatiska sanktionen i Bourges 1438 gjorde faktiskt för alltid
slat på densamma i Frankrike, äfven om den sista
inkvisitionsdomstolen formellt upphäfdes först 1772. Så blef det land, som sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
