Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 FÖRSTA MOSEBOK 18: 13––17
Jahve sade till Abraham: »Hvarför log Sara och tänkte: ’Skulle
jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?’ 14Ar då
något så underbart, att Jahve icke förmår det? <Vid denna tid
nästa år> skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara
hafva en son.» 15Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»;
ty hon blef förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»
16Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände
sina blickar mot Sodom, och Abraham gick med för att
ledsaga dem. 17Och Jahve sade (vid sig själf): »Kan jag väl dölja
för Abraham hvad jag vill göra? 18Från Abraham skall ju
ock att hon skall få en son om ett år, eg. »när denna tid lefver upp
igen», om jämnt ett år. Sara, som enligt landets sed håller sig på
afstånd, utan att dock vara afstängd från lifvet omkring henne, har
uppfångat detta ord. V. 11 f. Och detta framkallar ett leende på
hennes läppar, vid tanken på att både hon och hennes make äro så
långt framskridna i ålder. Barnet är, vill berättelsen säga, därför en
gåfva af Gud. V. 13 f. Här lyftes slöjan från den talande: det är
Jahve själf (jfr redan v. 1) och därför vet han ock hvad Sara
tänkte i hemlighet bakom bordssällskapet och bestraffar henne för
hennes klentrogenhet. Denna innebär ett tvifvel på Herrens allmakt,
men för honom är intet omöjligt, eg. »är något för underbart för
Jahve»? Den talande har ännu icke sagt Abraham, att han är Jahve,
men han har visat, att han förstått Saras tankar, och upprepar löftet
i v. 10. Efter lammö^ed torde böra insättas ett hazze: vid denna tid.
Detta utlofvade besök är icke omtaladt i Gen., måhända och sannolikt
stod det i något stycke hos J, som red. utlämnat. V. 15. Sara, som
blifvit förskräckt öfver att hennes hjärtas tankar så i en hast
uppenbarats, nekar att hon lett, men den talande försäkrar, att hon så gjort,
och hon kan ej längre motsäga honom. Hennes leende var från
naturlig synpunkt förklarligt, och hon visste ju icke från början hvem
den talande var. Men berättelsen vill markera detta för att
framställa Isaks födelse som ett under. Utan tvifvel vill den ock härmed
gifva en förklaring af namnet: hon log (hebr. tischak v. 12) motsvarar:
han log Cjischak) i 17:17. Tillika ser man tydligt, att 18:1—15 är
skrifvet utan någon hänsyn till kap. 17. Hos en och samma förf. vore
det otänkbart, att efter 17:16 ff. få läsa ett sådant stycke som det
här föreliggande.
V. 16—33: Herren meddelar Abraham ändamålet med sin
vandring, Abrahams förbön för Sodom. Jahve har tagit in som gäst hos
den ädle patriarken, nu går han att förgöra Sodom. Men innan han
går bort, visar han sin vän ett ännu större förtroende, och härvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
