Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 E. STAVE
för dig, o människa; ty hvad annat begär väl Herren af dig,
än att du gör hvad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och
vandrar i ödmjukhet inför din Gud?» (Mika 6:6—8). På
offret som prestation, som yttre verk, kommer det icke an.
Får det endast tjäna som täckelse för synd och icke som
uttryck för ett botfärdigt hjärta, så frågar Herren: »Hvad skall
jag med edra många slaktoffer? Jag är mätt på brännoffer
af vädurar och på gödda kalfvars fett, och till tjurars, lamms
och bockars blod har jag intet behag» (Jes. 1: 11). Och en
annan profet tillägger: »Jag har behag till kärlek och icke till
offer, till Gudskunskap och icke till brännoffer» (Hosea 6: 6).
Genom denna profeternas predikan undergår offerbegreppet
till sist en betydelsefull förvandling, och frukten af denna
förvandling föreligger klart uttalad bl. a. i flera psalmer. Här
framstå offer och ceremoniella bruk som symboliska bilder af
andliga förhållanden. Prästernas reningar t. ex., som lagen
föreskref, för att de skulle äga rätt att träda fram till Guds
altare (2 Mos. 30: 19 ff), blefvo bilder af de frommes och
församlingens ostrafflighet, i kraft af hvilken de finge umgås med
Gud (Ps. 26: 6). Att betala sina löften, att inlösa löften om
offer, blef en bild för att höja lofsång till Gud (Ps. 22:26).
Det egentliga offret, »det offer, som behagar Gud, är en
förkrossad ande» (Ps. 51: 19). Det bästa offret, som också är
föremål för den bedjandes åtrå och lust består i »att göra din
vilja, min Gud» (Ps. 40:7; 51:18). Ps. 50 polemiserar rent af
mot den yttre offertjänsten: »Skulle jag äta tjurars kött eller
dricka bockars blod? Nej, offra löfvets offer åt Gud etc.» (v. 13 f).
Här stå vi återigen inför en stor omvandling: det som förr
varit en yttre handling, låt vara med ett än så högt inre
syftemål, har blifvit ett rent inre andligt förhållande till den
personlige Guden själf, af »en materialiserad bön», såsom man
kallat offret, har blifvit en »hjärtebön.» Härifrån är vägen icke
lång till Nya testamentet. När t. ex. Paulus förmanar de kristna
i Rom att »frambära sina kroppar till ett lefvande, heligt och
Gud välbehagligt offer» och betecknar detta som »den
tempeltjänst, som höfves dem» som kristna (Rom. 12: 1), eller när
Petrus liknar de kristna vid »ett heligt prästerskap, som kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
