Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L1TTERATUEANMÄLAN 397
gelierna kan nog locka fram hans inventionsförmåga i all dess
fyndighet, men Johannesevangeliets stilla, högtidliga;
evighets-mättade språk är honom -mest kongenialt.
1 årg. texter på söndagarna efter påsk och vid pingsttiden,
hämtade från Joh. ev. 15 och 17 kap., anses af många såsom
i homiletiskt afseende svårhandterliga. Mindre vana predikanter
blifva här lätt abstrakta och enformiga. Icke så Bring.
Tvärtom märker man hur han riktigt lefver med i dessa skriftstycken,
utkasten öfver dem äro liffulla och mångsidiga. Några exempel
må anföras. Bönsöndagen har till text Joh. ev. 17: 18—23.
Det första utkastet — författaren har omväxlande två och tre
utförliga utkast till hvar text — behandlar här Jesu lärjungars
himmelska kallelse, och det visas hur denna är en kallelse till
helighet, till kärlek och till härlighet. Det andra, med
speci-fik bönesöndagsprägel, talar om hur en människa icke kan lefva
ett andligt lif utan Jesu förbön och utan egen bön. Ämnet
i det tredje lyder: huru Jesus sänder sina lärjungar i världen,
såsom Fadern har sändt honom. Dispositionen blir följande:
Fadern har sändt sin Son i världen att offra sig åt Gud för
världen — så sände ock Jesus sina lärjungar att offra sig åt
Gud och uppoffra sig för världen; Sonen skulle förkunna
världen det glada budskapet om Guds kärlek — detsamma skola
Jesu lärjungar göra i ord och gärning; Kristus var sänd att
upprätta ett kärlekens rike — därtill äro ock Jesu lärjungar
sända. På tredje söndagen efter påsk med text Joh. ev. 17: 9—17
lyder ett utkast: Jesu lärjungar och världen, de äro icke af
världen, de äro i världen, de äro mot världen och världen mot
dem, de äro öfver världen.
Kunna vi icke genom sådana iakttagelser nå fram till
författarens religiösa individualitet? När han i utkasten på 15
sönd. e. Tref. öfver texten om Marta och Maria är synnerligen
djup och innehållsrik, i det han utförligt talar om den goda
delen, om den säkra hamnen undan lifvets stormar och om de
många onödiga och det ena nödvändiga bekymret, men blir
jämförelsevis torftig, när han utlägger texten på 3 sönd. e. Trett.
Joh. ev. 4: 27—42, där det talas om fälten, som hvitna till
skörd och om arbetet på dessa fält, så visar sig författaren
därmed — flera exempel skulle kunna anföras till stöd för
omdömet — såsom en mera inåtvänd natur, som väl icke saknar
blick för en kristens konkreta uppgifter i arbetet för Guds rike
— de beröras ofta — men dock har sin blick förnämligast
riktad på insidan af lifvet. Författarens styrka ligger i trons
plerofori: såsom Maria sitter han stilla vid Jesu fötter och
tänker öfver Jesu ord. Ett studium af hans utkast blir därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
