Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 FÖRSTA MOSEBOK 22: 2 0
-den gudomliga befallningen. Och det var af betydelse, att
Israel redan genom sin förste stamfader fick klarhet öfver
detta förhållande, vill källan säga. Samma tanke torde ock
ligga till grund for lagarna om det förstfödda (2 Mos. 22:29;
13:12 ff. m. fl.): Gud kräfde de förstfödde, men gaf dem
tillbaka mot lösen. — Berättelsens religiösa betydelse beror
naturligtvis därpå, att dess innehåll är allmängiltigt (’.absolut och
oafkortad lydnad mot Guds vilja), icke på en historisk
öfvertygelse om, att den i verkligheten passerat, såsom här skildrats.
Men det må dock här till slut äfven påpekas, att flera forskare
f. n. äro böjda för att se Abrahams religiösa betydelse för sin
samtid just däri, att han förkastade människooffret, ett framsteg,
som ej får uppskattas ringa, i betraktande af människooffrens
vanliga förekomst bland hans samtid. Till en bekräftelse därpå,
att Abrahams religiösa betydelse legat däri, att han upphäft
människooffret, kan anföras, att den följande historien icke har
någonting att förtälja om att Moses utfärdat ett förbud därom,
och att det detta oaktadt endast förekommer sporadiskt eller
vid utomordentliga tillfällen (såsom vid Jeftas offer), till dess
att det i följd af synkretistiska inflytelser uppträder under
konung Ahas och Manasse. Berättelsen om Isaks offrande är
då ett klassiskt uttryck för en utomordentlig epok i Israels och
i religionens historia, jfr O. Procksch: Die Elohimquelle, 1906,
343 ff., S. Öttli: Geschichte Israels, 1905, 64.
Nahors släkt, Jcap. 22:20—24. Detta stycke skall
förbereda berättelsen i kap. 24 (Isaks giftermål: J). Nahor är stamfader
till 12 arameiska stammar, som ha bott öster och nordost om Kanaan.
Då sönerna uppenbarligen äro stammar, ligger den tanken nära, att
fadern, Nahor, också är representant eller endast en litterär person
för sammanfattningen af de 12 stammarna. Att han ställes i
släktskapsförhållande till Abraham betyder då, att Israel har känt sig
släkt med dessa arameiska stammar. Att sammanhanget med det
föregående är mer eller mindre konstgjordt, visar v. 21 f., se denna.
Källan är förmodligen J, se nedan.
R 22. 20En tid härefter blef så berättadt för Abraham: »Se,
JMilka har ock födt barn åt din broder Nahor.» 21 (Barnen
V. 20—24. Den följande släktförteckningen har icke den hos P
vanliga inledningsformeln: Detta är Nahors töledötj P har ock
andra uppgifter för Us’ härledning, se 10: 22 f. Då nu J i kap. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
