Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURFÖRHÅLLANDENA PÅ URKRISTENDOMENS TID 439
namn, hvilka gärna löpa ut i tillägget, »eller hur du eljes
önskar bli kallad», — i altaren och skänker, vigda åt aYvwatoi
dsoi uppenbarar sig denna mottaglighet, som i hellenistisk tid
i hög grad näres och tillfredsställes genom den nära beröringen
folken emellan. De egyptiska kulterna ha i denna tid gjort
de största eröfringarne. Därom vittna de många inskrifter som
äro bevarade från kring främmande gudar sammanslutna
kult-samfund på grekiskt område. Särskildt kom Serapis-dyrkan —
i hvars införande under Ptolemeus I låg en direkt synkretistisk
afsikt — att få en häpnadsväckande hastig utbredning. Men
därbredvid framtränga ock orientaliska kulter i riklig mängd.
De frygiska gudarnes mysterier med deras orgiastiska
sinnlighet och deras eggande, gudahistorien dramatiserande
kultfor-mer gripa denna efter nya retelser jagande tid; och släkt med
de frygiska gudomligheterna i art och verkan är den i
mångfaldiga gestalter uppträdande, från Syrien stammande kvinnliga
gudomen och bredvid henne Adon is-gestalten. Under denna
period är det ock som Mitras-religionen antar den form, i
hvilken den senare anträder sitt segertåg genom det romerska riket.
Med de orientaliska gudarne öfversvämmar också
orientalisk vantro den hellenistiska världen. Tron på, att människans
öde bestämmes genom planeternas ställning vid hennes
födelsestund var främmande för de gamla grekerna. Hur utbredda
nu däremot babyloniernas astrologiska läror blifvit, visar sig
i deras upptagande i den stoiska teologien. En rik astrologisk
litteratur blomstrar nu upp, som bringar åskådningarne i
system och som se’n i oafbruten kontinuitet fortsätter in i sena
medeltiden. Fatalismen, astrologiens följeslagare, föga mildrad
af att dessa världen och människolifvet gestaltande
stjärnmakter, dessa arot/sia zob %qg\loq, också fattades som personliga
gudomliga väsen, tyngde hårdt på sinnena och alstrade i vida
kretsar en känsla af dof resignation. Viljelöst kände man sig
infogad i den kosmiska mekanismens hjulverk, ett rof för
obarmhertiga makter. Lockande, tröstande för dem, som så
trycktes ned och förtviflade, uppträdde en annan dunkel makt, den
likaledes från östern härstammande magien, som i ett med
hemlig konst utbildadt system söker bjuda människorna medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
