Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 E. STAVE
måste vi bortse från våra kristliga begrepp om gudomlig
rättvisa och söka att tänka oss in i Davids och hans samtidas
religiösa åskådning.
1. En hungersnöd, som varar oafbrutet under tre års tid?
väcker konungens uppmärksamhet. En konung i Israel kände
sig ansvarig för sitt folk i långt vidsträcktare omfattning än
en konung i vår tid eller i vår världsdel. När Gud under en
lång tid höll sin straffande hand öfver land och folk, så måster
enligt Davids och folkets mening, någon orsak därtill finnas
i hans och folkets ställning till honom. Vi ha en helt annan
uppfattning af naturen och dess förhållande till människorna
beträffande deras ställning till Gud, och vi tro icke längre på
att missväxt i hvarje fall är straff för en särskild synd eller
att dess uteblifvande alltid är bevis på frånvaro af en sådan
för-syndelse. Yi ha lärt oss att räkna med flera mellanorsaker
såväl i naturen som i historien än det gamla Israel. Men här
ligger också faran för vår religiösa tro: vi tappa så lätt bort
Gud själf i alla de många omedvetna och medvetna krafternas speL
Det gamla Israel hade en lefvande känsla af Guds närvaro
öfverallt och i allt, och denna religiösa vakenhet, detta
intresse afct se Gud öfverallt och i allt böra äfven vi förvärfva eller
bibehålla. Äfven om vi måste öfvergifva en god del af Israels
föreställningar om naturen och världen, så ha vi mycket att
lära af dess intresse att fråga efter Gud och få veta hans vilja
i allt och med allt som sker.
2. Hungersnöden tolkas som ett straff för en blodsskuld,
som hvilar öfver landet och folket, och denna tolkning är ej
godtyckligt gifven utan ett svar från Gud själf till konung David.1
Konung Saul har som Israels representant sökt att, tvärt emot
Israels edliga förpliktelse (Jos. 9: 15), utrota gibeoniterna; och
skulden for denna förbrytelse hvilar ännu oförsonad öfver folket
och dess representant, konung David. När David erhållit detta
svar, vet han, att enda utvägen att få straffet afvändt är att
försona företrädarens och folkets synd och han vänder sig därför
till gibeoniterna för att få höra deras fordringar. De äro genast
Förmodligen genom oraklet urim och tummin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
