Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TVENNE SENASTE PÅFVARNES STÄLLNING TILL BIBELSTUDIET ETC. 165
än tydligare förklarad på Vatikankonciliet sålunda: Det gamla
och det nya testamentets böcker böra till alla deras delar såsom
de enligt samma konciliums’ (Tridentinerkonciliets) dekret
uppräknas och i den gamla latinska editionen (Vulgata)
innehållas, antagas såsom heliga och kanoniska. Men dem betraktar
kyrkan såsom heliga och kanoniska icke därför att de
uteslutande genom mänsklig verksamhet blifvit författade och
sedermera genom deras auktoritet blifvit godkända, ej heller blott
därför att de innehålla uppenbarelsen fri från villfarelse, utan
därför att de, skrifna under ingifvelse af den heliga Ande,
hafva Gud till upphofsman.1 Därför är det fullkomligt
betydelselöst att säga, att den helige Ande användt människor
såsom verktyg till att skrifva och att något oriktigt visserligen
icke kunnat undfalla den förnämste upphofsmannen, men väl
de inspirerade författarne. Ty han själf har genom en
öfvernaturlig kraft förmått dem att skrifva och så bistått dem, att
de både riktigt uppfattat och samvetsgrant ville nedskrifva
samt med ofelbar sanning på ett mot saken svarande sätt
återgåfvo allt det och endast det som han själf befallde dem.
I annat fall vore han icke upphofsmannen till hela den heliga
skrift. Denna lära ha de heliga fäderna alltid betraktat såsom
riktig. Och häraf följer att de som anse, att autentiska
ställen i de heliga böckerna kunna innehålla någonting oriktigt,
antingen verkligen förkasta det katolska inspirationsbegreppet
eller ock låta Gud själf bli upphofsman till villfarelse. Också
voro alla de heliga fäderna fullkomligt öfvertygade därom, att
de gudomliga skrifterna, sådana de blitvit af hagiograferna
offentliggjorda, äro fullkomligt fria från hvarje villfarelse.
De ha enstämmigt bekänt, att dessa böcker till hela deras
omfång och till alla delar härleda sig från samma gudomliga
inspiration och att Gud själf, som talat genom de heliga
författarne, alldeles icke kunnat framställa någonting från
sanningen afvikande. »Jag tror fast», säger Augustinus, »att ingen
af dessa författare (de kanoniska skrifternas) vid nedskrifvandet
i någon punkt misstagit sig. Och om jag i dessa skrifter
1 Sess. III, c. II, de revel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
