Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ARKEOLOGISKA FORSKNINGARNA I PALESTINA 281
en sorts kolbäcken med hög fotställning, likartade med dem,
som voro i bruk i Grekland och Italien. Ett exemplar bland
dessa kolbäcken Var på ett egendomligt sätt utsiradt med öfver
hvarandra ställda sfinxer och lejon med kropparna i relief och
hufvudena utskjutande vid framsidans kanter (Fig. 21). Sellin
antog, att föremålet var ett rökofferaltare.
Detta skikt dateras på grundvalen af de gjorda fynden till
de första århundradena af årtusendet närmast f. Kr., alltså till
en tid, då Taanak var israelitisk besittning. Ännu en gång
har staden fallit i fiendehand. Båda de nämnda borgarna äro
nämligen illa tilltygade, särskildt nordborgen. Aska låg packad
öfverallt, och talrika slungstenar anträffades, än liggande på
marken, än inkilade i murarna. Katastrofen torde stå i samband
endera med skyterinvasionen eller med farao Nekos krigståg,
båda, som bekant, i slutet af 600-talet.
Kullen måste en lång tid efter denna händelse hafva stått
obebodd; den israelitiska stadens skikt täckes nämligen af */$
meter tjockt humuslager. Först sedan araberna blifvit landets
herrar, bebyggdes den ånyo. Från denna sista, »arabiska»
period i stadens historia härstamma en del fynd från kullens
centralplatå: ett rymligt hus med flera rum, en rak, från norr
till söder löpande gata, åtskilliga lerkärlsskärfvor samt tvenne
lertaflor med inskrifter, som låtit datera sig till 9:de eller 10:de
årh. e. Kr. Säkerligen är det korsfararne, som lagt denna stad
i spillror. Den sedermera alltjämt obebyggda kullen har
sedan lång tid tillbaka varit odlad.
Eriha (Jeriko).
Jeriko var en af de kanaaneiska städer, hvilka tidigast
föllo i israeliternas händer. Den tradition om dess fall,
hvilken fortlefvat på det israelitiska folkets läppar (Jos. 6),
vittnar högt om förträffligheten af dess befästningsverk, som icke
hade kunnat stormas annat än genom Guds särskilda
ingripande. Efter en tid råkade staden i moabiternas våld, från
hvilka den dock återeröfrades (Dom. 3: 13). Trots det förbud,
Josua uttalat mot stadens återuppbyggande, och den förban-
Bibelforskaren 1911. Haft. 4. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
