Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 EEIK STAVE
på detta sätt har exilen af judarna skapat ett internationellt
och dock exklusivt folk, hvars mäktiga sammanhållning
årtusendens slitningar ännu icke kunnat spränga.
Af det senast anförda förstå vi, hvarför så många fromma
judar föredrogo att för alltid stanna kvar i Babel, eller hvarför
så många andra sedan vandrade ut till mindre Asien, Europa,
Egypten o. s. v. De hade sin inre samling i och genom lagen
och de kunde äfven i främmande land tjäna Gud, något som
t. ex. på en Davids tid icke var möjligt. Men för dem, som
kände längtan efter att få lefva och dö i fädernas land och
dyrka sin Gud i hans tempel, var det naturligtvis ett ämne
till glädje och jubel, när den persiske konungen Cyrus
ädelmodigt gaf de judiska fångarna tillåtelse att vandra hem och
bygga upp sin stad och sitt tempel. Israel fick återigen
upp-lefva befrielsen från Egypten, och många trodde likasom den
Andre Jesaja, att denna brefrielse omedelbart skulle inleda den
så ifrigt efterlängtade messianska tiden, ehuru historien
alltjämt vederlade detta hopp.
III.
Så är då ett Israel återigen samladt i Jerusalem och dess
närhet. Men den sista perioden af folkets historia börjar
egentligen, först sedan ännu en märklig afsondring inträdt. Det
Israel, som återkom under Cyrus och med knapp nöd, efter
enträgna uppmaningar af profeterna Haggai och Sakarja, fick
färdigt ett tempel på det gamlas plats, är snart på väg att
förlora sig själf och blanda sig samman med de orena folken
i närheten. Då kommer samlingens tanke från de fromma
judarna i Babel, nu framburen af Esra och kraftigt genomförd
af Nehemia. Judarna tvingas att skilja sig från sina hedniska
hustrur, stadens murar uppföras och bevakas strängt, och som
grundval för ett nytt förbund införes hela lagen, Pentateuchen
(Neh. 8—10). Så har Israel återigen upplefvat tilldragelsen
vid Sinai och den sista perioden af dess historia inledts på
samma sätt som den första.
Betänker man, att samlingen nu skett i lagens och den
stränga afsondringens tecken, så förvånas man öfver den vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
