Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EELIGIONENS SAMLANDE MAKT I ISRAEL 365
spelning på ett skriftord för att bli förstådda. Man kunde i vår
andligen öfvermättade tid önska, att man i stället för det myckna
andliga talandet kunde eller ville återgå till någonting
liknande.
"Under denna period har ett problem trädt fram, som förut
endast i ringa mån tagit judarnas uppmärksamhet i anspråk,
ett problem, som har mycken likhet med det, som hos oss
f. n. inneslutes i orden »kyrka och stat». Judarna voro,
såsom vi känna, under denna tid beroende af de hvarandra
af-lösande världsrikena: perser, greker och deras arftagare,
pto-loméer och seleucider. Davids-ättlingarna äro från och med
Serubbabel för alltid försvunna som folkets politiska styresmän.
I stället uppstår en prästadel, ättlingarna af Sadok, den bekante
prästen på Salomos tid, som folkets högste ledare. Det är
med ett ord »sadducéerna», såsom de kallas, sannolikt efter
deras verkliga eller förmenta härstamning från Sadok, och med
det sinnelag, som vi känna från Nya testamentet. Ett
för-världsligadt prästerskap drar världsligheten med sig in i
församlingen. Och så uppstod nu i Israel en skarp motsättning
mellan den sadduceiska och den andra lagen hängifna,
farise-iska riktningen, som framförallt ville bevara Israel som ett
verkligt Guds folk, hvilket i sin tid kunde få upplefva
mesias-tidens härlighet. Huru skulle nu dessa fromme bära sig åt?
Skulle de separera och skilja sig från folket, såsom det nu var
styrdt af denna världsliga riktning? Den frågan var särskildt
aktuell under vissa kritiska tider, såsom man kan se af vissa
psalmer, som härröra från den efterexilska perioden. De
fromme känna sig å ena sidan beroende af sambandet med
Israel som folk. Individens förhållande till Gud är ju under
Gamla testamentet beroende af folket. Först när det fanns
ett Israel, som fruktade Gud i sanning, kunde han med det
få upplefva fulländningens tider. A andra sidan kunde de
fromme icke underlåta att opponera mot ställningen, sådan den
nu var, och framhålla idealet af en verklig församling. Och
därför lägga de äfven stor vikt därvid, att de ej vilja ha
någon gemenskap med de ogudaktiga. Den fromme »vandrar
icke i de ogudaktigas råd och träder icke in på syndares väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
