Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 GUSTAF AULÉN
hänsyn till sin sedliga kunskaps klarhet och sin viljas kraft
är oförliknelig»; vi se vidare, huru det i bilden af Jesus
möter »en så mäktig öfvertygelse om den kärlek, hvarmed
han af Gud omfattas, att han är tvungen att i sin person
och sitt verk se skapelsens mål eller i sig själf den Messias,
genom hvilken Guds rike kommer».1 Med andra ord:
Herrmann hänvisar oss till Jesu sedliga fullkomlighet och till
hans religiösa frälsaremedvetande. Just genom dessa
tvenne drag är Jesusbilden i själfva det väsentliga tecknad
— de äro alltså icke något, som godtyckligt utvalts ur
traditionen, de representera i stället just det, som människan
icke kan undgå att räkna med, om hon ärligt vill göra sig
reda för det märkligaste faktum, som möter henne i hennes
egen värld. Vi kunna — och behöfva i detta
sammanhang — blott antyda, på hvad sätt, enligt Herrmanns
tanke, den Jesus, som så möter oss, utför sin
frälsaregär-ning med människan. I honom träder oss Gud till mötes
såsom den på en gång lefvande och öfvervärldslige Guden.
Den bild af Gud, vi utom honom kunna nå fram till, kan vara
antingen den lefvande eller den öfvervärldslige — ej dessa
båda tillsammans. Men såsom på en gång lefvande och
öfver världslig möter oss Gud, då vi i Jesus se den
absolut goda viljans makt. Närmast skarpes nu inför honom
den oro, hvilken de sedliga idéerna framtvingat. Vi
förstå fullt, att det sedliga krafvet ock är Guds eget kraf;
detta skärper vår nöd, då vi nu inse, att makten i allt
verkligt — den makt, som vi inför Jesus icke kunna förneka
— måste vara emot oss. Men på samma gång gör den
Jesus, som betygar sig för oss såsom ett närvarande
faktum i vårt lif, anspråk på att kunna hjälpa oss. Sitt lif
har han satt in för att hjälpa människorna ur denna
nöd. Detta kan ock en människa förnimma, som i Jesus
funnit Guds dorn, och hon står därvid »inför den
gudomliga förlåtelsens obegripliga faktum». Hon förstår, att
samme Gud, som vi stå i skuld till, och för hvilken vi måste
rädas, sätter in allt på att rädda och vinna för sig det i
1 Herrmann, Etik, sid. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
