Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBARELSE OCH HISTORIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 465
Vi stå vid slutet af vår undersökning. Blott ett par ord
ha vi ännu att tillägga. Åtskilliga punkter i vår
framställning skulle vi visserligen, om förhållandena så medgifvit, ha
velat behandla något utförligare. Dock hysa vi den
förhoppningen, att såväl grunddragen af de här granskade
teologernas åskådningar som ock innebörden af våra kritiska
invändningar skola ha framträdt med tillräcklig tydlighet.
Den positiva åskådning, som legat till grund för och uppburit
vår kritik, ha vi gifvetvis här endast kunnat låta framskymta.
Någon utförligare framställning af denna ha vi icke afsett
att lämna med denna studie. Det är vår förhoppning, att
med det föreliggande till utgångspunkt i ett kommande
arbete söka, med kunskapsteoretiska och historiefilosofiska
synpunkter såsom bakgrund, lämna ett utförligare direkt positivt
bidrag till problemet uppenbarelse-historia.
De jämförelsevis hoppfulla ord, med hvilka Herrmann
år 1906 afslutade sin skrift om »den kristligt-protestantiska
dogmatiken» i Die Kultur der Gegenwart, ha 1912 fått vika
för några pessimistiska ord om dogmatikens läge, »falls einer
systematischen Theologie unter den gegenwärtigen
Verhältnissen in Deutschland überhaupt noch eine längere
Lebensdauer beschieden ist».1 Vi kunna väl förstå, att ett dylikt
uttalande kan framkomma. Om man ser, huru de teologiska
diskussionerna — icke minst i Tyskland — på många håll
förgrofvats genom från det politiska partilifvet hämtade
partisynpunkter och slagord, och ser, hur häraf följer en brist
på allvar, som inom teologien måste vara outhärdligare än
eljest någonstädes, så är det i själfva verket icke mycket
förunderligt, om pessimistiska ord vilja tränga sig fram. Det
kan se ut, som om det hela skulle mynna ut blott i fördjupade
klyftor, i det fruktlösaste käbbel och fullkomlig oförmåga
att förstå hvarandra. Men dock våga vi tro, att en dylik
pessimism vore att göra de teologiska partipolitikerna alltför
stor ära. Vi kunna nämligen icke undgå att se, hur det bakom
de af den slentrianmässiga ytligheten uppdragna
partigränserna sjuder och jäser samt utföres ett arbete, som förvisso
1 Z f. Th. u. K. 1912, sid. 194.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
