Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GREKISKA PATRIARKKRISEN I JERUSALEM
271
Medan synoden tagit som sin uppgift att genom
uppförande af kloster, pilgrimshärbärgen o. d. på ett värdigt
sätt i Palestina representera sitt lands kyrka och därjämte
fylla det djupa behof, som finnes hos det ryska folket, att
få företaga vallfärder till de heliga platserna, har det
kejserliga ortodoxa palestinska samfundet förlagt sin egentliga
verksamhet på ett helt annat område. Äfven det har
visserligen anlagt pilgrimshärbärgen, t. ex. i Jerusalem och
Nazareth, men till sin hufvuduppgift har det gjort att grunda
skolor och på så sätt bibringa den arabiska ungdomen rysk
kultur, och det handlar målmedvetet efter den principen:
äger man ungdomen, då har man hopp om att i en framtid
äga folket. Storartadt är det resultat, till hvilket detta
samfund i sitt arbete kommit. Jag hade i Nazareth tillfälle
att noga lära känna det, emedan inspektoratet öfver
skolorna är förlagdt dit. Detta senare utgöres af trenne
personer, nämligen själfve inspektorn, som alltid måste ha
genomgått en kyrklig akademi i Ryssland, hans assistent samt
en sekreterare. Dessa företaga regelbundet färder genom
Palestina och Syrien för att öfvervaka därvarande af
samfundet grundade skolor. I Nazareth är upprättadt ett
manligt seminarium med tre klasser, där alltid ett 40-tal
arabiska ynglingar studera för att utbildas till lärare.
Undervisningen skötes där af icke mindre än 8 personer. Språken,
som inhämtas, äro ryska, turkiska och grekiska, hvarjämte
naturligtvis en riklig arabisk litteratur genomgås. Bland
öfriga ämnen märkas matematik, geografi, historia och
naturvetenskap. Jag fick det intryck af undervisningen, att
den bedrefs med stor samvetsgrannhet. Särskildt förvånade
jag mig öfver, huru fullständigt man i högsta klassen
behärskade ryska språket. De arabiska ynglingarna hade blifvit
nära nog som ryssar och umgingos med dem alldeles som
med landsmän. De hade äfven fattat stor tillgifvenhet till
den ryska nationen, och underligt var ej heller detta, då
de ju på seminariet fingo allt kostnadsfritt, både böcker,
husrum och vivre samt utsikt om, att, när de efter
fullbordade studier skulle sändas ut som lärare till någon skola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
