Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PROFET I ISRAEL
425
någon då profeterar, så skola hans egna föräldrar afkunna
och utföra dödsdomen öfver honom. Och om någon ertappas
med den för profeterna egendomliga manteln eller märket
på sin kropp, så skall den ertappade, för att undgå straff,
med osanning söka dölja, att han är en profet. Ett sådant
uttalande visar först sanningen af hvad nyss sades, att de
som nu ha ett profetiskt ord att säga måste frambära det
anonymt, ty annars hade ju den talande själf måst falla
under den dom han uttalar öfver alla profeter. Men det
visar också, att han lefver på en tid, då profetian icke
längre åtnjuter den aktning och respekt ibland folket, som
den förr ägt, att den med ett ord sjunkit ned till en nivå,
som rättänkande fromma judar blygas för.
De som nu vilja verka för Israels bevarande måste
därför taga upp de gamla profeternas tankar. Och i en
märklig bok har detta skett på ett sätt, som ställer den
med förf. samtidiga profetian rent af vid skampålen. Jag
tänker naturligtvis på Jonas bok, som i judarnes bibel,
likasom i vår öfversättning, är räknad bland profeterna. Boken
har rätt till en sådan plats, därför att dess första
hufvudtanke, att Herren icke vill någon syndares, icke en gång de
många syndarnes död i den stora staden Ninive, utan att de
omvända sig och lefva, är en äkta profetisk tanke, icke
mindre stor än den därmed nära förbundna tanken, att
Israel, framför allt dess profeter, skola vara Herrens
redskap för att föra hedningarna till omvändelse. Men dessa
stora profetiska tankar, som gifva den märkliga boken och
dess förf. en plats näst efter en Deutero-Jesaja, äro här
framställda mot bakgrunden af den judiske profetens (Jonas)
ovillighet att gå den sanne profetens väg och hans
oförmåga att förstå den barmhärtige Gudens ändring af den
beslutade domen öfver den stora staden, då dess folk från
de minste till konungen ångrat sina synder. De profetiska
tankarna ha alltså i denna bok fått sin tolk af en namnlös
man. Men den namngifne profeten Jona, som icke förstår,
att Gud är en lefvande Gud och att det är profetens
uppgift att göra honom känd som en sådan, har fått en dom,
Bibelforskaren 1913. Häft. 6. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
