Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HISTORISKA SITUATIONENS BETYDELSE ETC. 55
blott en hänvisning till profetens egen inre människa, till
hans religiösa "genialitet". Vi måste till slut stöta på ett
personlighetens mysterium, som vetenskapen aldrig kan
"förklara". Häri ligger just det moment, som är
uppenbarelse. Inför frågan om, hvarifrån profeterna ytterst
fått det, som de förkunnat, kunna vi i sista hand dock
aldrig gifva något annat svar än detta: det är kommet till
dem genom Guds uppenbarelse.
Gång på gång möta oss i profeternas skrifter fältrop
sådana som detta: "Sätt basunen till din mun! Såsom en
örn kommer fienden öfver Herrens hus, eftersom de hafva
öfverträdt mitt förbund . . . Eftersom Israel har förkastat,
hvad godt är, skall fienden jaga honom" (Hos. 8: 1 ff.). Ur
dem kunna vi lära, hvad historien betydt för profeterna.
Då Israels fiender störtat sig öfver folket, då pest och
hungersnöd förnimmas bland deras landsmän, då stiga
profeterna fram, och då mena de sig hafva sin stora uppgift
att fylla. Hela 4:de kap. i Arnös profetia ger oss en tydlig
bild af detta betraktelsesätt: där upprepas den ena
straffdomen efter den andra, och med förkrossande allvar slutar den
ständigt med detta: och likväl hafven I icke omvändt eder,
säger Herren. Inför hvarje ny händelse i folket, fråga de
sitt: "Hvad är det, som sker, i allting, som sker". Såsom
spejare på vakttornet betrakta de sig ofta (Jes. 21: 6,
Hab. 2:1, 6:17), de stöta i basun åt folket, att de måtte
gifva akt på hvad som sker (Jer. 6: 17, Hos. 5: 8, 8: 1,
Arnös 3: 6—7). Och ju väldigare historien talar sitt språk
till Israel — detta folk, som låg där inklämdt mellan
de väldiga världsmakterna och ofta blef en lekboll för
deras strider — desto fastare gripa dessa Israels ’samveten’,
som man träffande kallat profeterna, fast om den tanken,
att det dock är Gud, som leder världshändelserna, att det
är han, som ur dem talar sitt väldiga, för flertalet så
oförståeliga språk till sitt folk. Det är såsom tolkare af detta
språk, det är såsom väktare på muren för en sofvande stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
