- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Trettioförsta årgången. 1914 /
139

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 139

framställningen af kristliga läror." — "Det är icke
underligt, att tänkandet angående ting, som i Kristi evangelium
förkunnas, till en början varit otympligt och naivt." Detta
hindrar icke att "en lära, som är iklädd grofva former och
är förenad med oriktiga tankar, kan vara för hjärtat
dyrbar och skänka tröst och styrka åt själen. Detta härleder
sig då från en inre kärna af sanning". Men däraf följer icke,
att man skall fasthålla "de minsta enskildheter i uttrycken".

Härpå gifver oss författaren en dogmhistorisk
öfverblick öfver de uppfattningar af försoningen, som förekommit
i den Gamla tiden, Medeltiden, vid Reformationen och hos
de protestantiska dogmatikerna i äldre och nyare tider.
Särskildt fäster han sig vid Anselms och Tomas af Aquino
bekanta försoningslära från Medeltiden, hvilken till en stor
del gått i arf till senare tider. Från dem hafva vi bl. a.
den s. k. "straflfiidandets teori" utbildad; denna har senare
vidare utvecklats af teologer på 16- och 1700-talet. Han
omnämner äfven härvid den af Waldenström framställda
uppfattningen, hvartill vi längre fram återkomma.

Då nu E. öfvergår till sin egen utveckling af ämnet,
möta vi, som vi nämnt, i det hela samma tankar, som vi
funnit i Religionsläran, t. ex. om synd, skuld, straff; vrede
o. s. v. Han gifver oss äfven en bestämning om, i hvilken
betydelse ordet "försoning" bör användas. "Att försona
någon är att blidka någon eller att göra någon vänligt
stämd. Att försona synderna är att utplåna synderna
åtminstone så, att till dem ej tages hänsyn i omdömet om
och handlingssättet mot en person." Vi hafva för detta
försoningsbegrepp i Nya Testamentet de särskilda grekiska
uttrycken tXdaxsaftai och lXaa|io<;. Men det anmärkes
uttryckligen, att "dessa ord dock aldrig nyttjas så, att det
säges, att man försonar Gud". Men Nya Testamentet har
ock ett annat uttryck för försoningen, hvilket betyder "att
göra en människa vänligt stämd mot en annan människa
eller ock mot Gud, eller att till ett bättre förändra
människans ställning till Gud". Härom begagnas uttrycket
xamXXdaasiv och tta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:06:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1914/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free