Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 149
Icke heller har E. velat neka, att en oskyldig i visst
afseende kan lida för en skyldig; blott ej i alla afseenden.
E. har ej velat framställa uttrycket "återlösningen" såsom
ett "poetiskt uttryck", utan såsom "bildligt", så att t. ex.
man ej får pressa frågan om åt hvem lösepenningen blifvit
gifven.
Hvad själfva "saken" angår, så försvarar E. sin
framställning af försoningen såsom en "omvändelse". Han
påminner allenast, att han därvid ej talat blott om den
enskilda människans, utan om en "Kristi representativa
omvändelse". Själfva uttrycket "omvändelse" förekommer väl
ej i Bibeln om försoningen; men så göra ej heller uttrycken
ugodtgörelse och tillfyllestgörelser och dock "anses de ej
därför förkastliga". Uttrycket kan för öfrigt ligga i Rom.
5:10, där det talas om den nya ställning, i hvilken "det mot
Gud fientliga människosläktet kommit genom Kristi död".
Och att kalla omvändelsen för "försoning" är "lika litet
orätt som då Augsburgiska bekännelsens försvar säger, att
vi blifva försonade med Gud, då vi tro aflösningens ord, eller
då Paulus säger, att vi frälsas genom tron. Ty tron är
slutpunkten i omvändelsen".
Angriparen framhåller särskildt mot E.; att hans nya
uppfattning af försoningen icke duger till tröst för en
människa stadd i verklig själanöd. — Härpå svarar E., att denna
tröst icke ligger i en reflexion öfver hur mycket som kan
ligga i Kristi lidande och död, utan att "enkla bibelord,
som med helighetens och kärlekens makt träffa hjärtat,
utan tvifvel äro därtill tillräckliga". Då angriparen själf
försöker göra en sammanställning af Ers åskådning och
bjuda den i själanöd stadde på detta såsom tröst, och
därmed vill visa dess oduglighet, svarar E., att detta sätt att
citera honom blott är ett prof på "huru oskickligt man vid
själavården kan gå tillväga", och det med hvilken
åskådning som helst.
För öfrigt säger han sig icke vara medveten om att
han står i strid vare sig med de bibelord angriparen
anfört (E. har de flesta af dem i sin egen framställning), ej
Bibelforskaren 1914. Haft. 2. H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
