Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKMAKT OCH KUNGAMAKT I ISRAEL 173
inspirerat Jerobeam att göra uppror mot Salomo, nu vände
sig ifrån honom och sålunda inledde den profetiska protest
mot Jerobeams synd, som i den deuteronomistiska redaktionen
af Konungaboken funnit sin fortsättning. I denna
redaktion framställes Jerobeams synd, som sedan fortsattes af
alla hans efterföljare, såsom orsaken till detta rikes fall.
Och detta religiösa affall i Israels rike har ock inverkat på
Konungabokens framställning af de följande konungarnas
politiska åtgörande. Omri t. ex., som grundade en af de
förnämsta dynastierna i detta rike och själf var ej blott en
framstående politiker utan ock en tapper och energisk
krigare, har där fått en så knapphändig behandling, att det
först genom upptäckten af den s. k. Mesa-inskriften blifvit
möjligt att fastslå hans verkliga betydelse för landet.
Till Jerobeams synd, dyrkan af Israels Gud under
bilden af en tjurkalf, kom under Omris son Ahab dyrkan af
den feniciske Baal, alltså en främmande gud vid sidan af
Israels. Konungen ville säkert icke afskaffa Israels Gud,
men han tillät sin gemål Isébel att göra en kraftig
propaganda för hennes gud Baal och att förfölja de profeter, som
satte sig däremot. Den häraf uppkomna konflikten mellan
profeterna, framför allt Elia, å ena sidan och Isébel och
Ahab å den andra har återigen inverkat på framställningen
af hela Ahabs historia, i det att berättelserna om Elias och
andra profeters kamp mot den tyriska Baals-dyrkan
uppslukat intresset och ställt Ahabs icke obetydliga krigiska
bedrifter och politiska klokhetsåtgärder så godt som i
skuggan.
Det religiösa omdömet, som i Konungaboken inskränkt
sig till Israels rikes konungar, har i Krönikeböckerna
utsträckts till hela folket. Kronisten, som skref under tiden
300—250, d. v. s. på en tid, då af det gamla nordriket
endast återstod det föraktade blandningsfolket, samariterna,
förbigår i sin framställning hela Israels rikes historia.
Nordrikets folk är med ett ord för honom det förkastade Israel,
det folk som gifvit upphof till samariterna, med hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
