Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Protestantisk dogmhistoria i ljuset af modern
forskning*.
(Forts.)
Kap. XXVII Det’I. reformatoriska trosbegreppets
utveckling hos Luther. Egendomligt för allt Luthees religiösa
och teologiska tänkande är den religiösa intuition, med hvilken
han förmådde betrakta de skarpaste motsatser såsom rent af
identiska. Äfven häri yttrar sig hans irrationalistiska tendens.
I sitt dogmatiska arbete bemödar han sig aldrig att omforma
de dualistiska tankarna till motsägelselösa eller enhetliga (i
motsats till det vanliga dogmatiska förfarandet, jfr t. ex. alla
försök att passa samman Guds kärlek och Guds helighet så,
att motsägelsen dem emellan bortförklaras). Enhetlig är blott
den religiösa grundstämning, som bildar bakgrunden för de
enskilda tankarna, och som låter dessa hvar för sig trots deras
inbördes motsägelse te sig som nödvändiga och själfva
motsägelsen som oundgänglig.
Denna identifikation af motsatser hade Luther efter
föredömet af Augustinus, Bernhard, Tauler o. a. lärt af Skriften
själf. Profeten låter straff och i och med straffet upphöjelse
vederfaras Herrens lidande tjänare. Kristus förklarar, att hvad
som är högt för människor, är en styggelse för Gud. Aposteln lär,
att dårskapen om korset är Guds visdom, och att Guds kraft
är mäktig i de svaga. Själf hade Luther i mortificatio förts
till en fullständig förödmjukelse och undergifvenhet under Guds
vilja, äfven den att fördöma, men denna mortificatio var eo ipso
vivificatio; just själfva hädelserna, som förtviflan framkallade,
voro uttryck för hans längtan efter Guds välbehag. Känslan
af att sakna nåden hade lärt honom förtrösta på nåden.
Fördömelsen var blott oomhöljet, hvarunder dess motsats, Guds nåd,
hade yttrat sig. A andra sidan låg i nådens mottagande och
medvetandet därom en ytterligare förpliktelse att bära korset.
Detta är fattbart endast för en tro, som själf upplefvat
benå-dandets smärta och korsets välsignelse, och som således själf
är en irrationell akt. För en sådan äro två så motsatta be-
k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
