Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 GUNNAR RUDBERG
Ofta förekomma luckor på omkring 10 bokstäfver, och
därjämte träffa vi antalet 20, 30, 40, 60, 70 o. s. v. — ibland
något öfver och ibland något under. Det är tydligt, att
Sessorianus — och mer eller mindre medelbart öfriga
codices, ända fram till "vulgatan", som ännu återfinnes i en
mängd katolska editioner — går tillbaka på en vida äldre
archetypus, troligen från 5. eller 6. århundradet, skrifven
med uncialer och i smala kolumner på omkring 10
bokstäfver (alldeles som arehetypus till evangelierna; se nedan)
och troligtvis med två eller flera kolumner på sidan (jfr
cod. Sinaiticus och Vaticanus till Bibeln).
Äfven i fråga om Nya Testamentet har man
naturligtvis gett akt på luckor och omflyttningar och af dessa
dragit slutsatser rörande textens historia. Men det har skett
mera sporadiskt, med utgångspunkt från enskilda ställen
och med ett mindre material. Nu har ett försök gjorts att
utnyttja det material, som våra äldsta handskrifter till
evangelierna och Acta erbjuda, för texthistorien — det första,
som jag känner, eller åtminstone det första, som ställer
detta problem i samband med frågan om den "västerländska"
texten. Det är den engelske filologen Albert C. Clarks
arbete The primitive text of the Gospels and Acts, Oxford,
Clarendon Press 1914. Clark är en känd Cicero-forskare,
som med stor framgång gjort liknande undersökningar till
Cicero-texter o. a. Han kom äfven att pröfva sin metod
på Nya Testamentet, men han nådde snart så märkliga
resultat, att han tills vidare öfvergaf Cicero och ägnade sig
åt Nya Testamentet i stället. Resultaten föreligga i den
nu publicerade skriften, som dock på många punkter är kort
och skissartad.1
någon vacklan mellan Wiener- och Teubner-upplagan, kan jag f.
n. ej bestämdt säga. I många fall går det icke; det talar för
inter-polation.
1 Jag använder i det följande Clarks beteckningar och ej v.
So-dens: H (Hesychius), I (Pamphilus), K (Lucianus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
