Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KATEKESFRÅGAN 341
knyter sig den fortgående uppenbarelsen. Luthers gärning
nämnes här. Denna Guds särskilda uppenbarelse kastar det
ljus öfver världen, att människan äfven i naturen och den
vanliga historien kan se Guds fotspår, den vinner resonans
och bekräftelse i samvetet: "Du har skapat oss till dig etc."
Efter denna allmänna inledning följer dekalogens
inledning, som ägnas åt tiobudslagens värde. Lagen är
skrifven äfven i hedningarnas hjärtan, men faktiskt står dock
det sedliga tillståndet bland dem mycket lågt. Därför var
Moselagen en stor gåfva, för hvilken också Israels fromme prisa
Gud. Dock blef den för dem till slut till en börda.
Därefter beröres, hur Kristus fullkomnat lagen genom att göra
kärleksbudet till det enda budet och huru genom hans
gärning människans ställning till lagen förändrats: "hans ok
är lätt". Därför bör hela lagen ses " i ljuset af den för oss genom
Herren Kristus upplåtna insikten i innebörden af Guds kraf"
(s. 58). Detta måste starkt betonas för att undvika, att de
skilda budens kraf få en atomistisk och kasuistisk prägel.
Af nämndens bearbetning af dekalogen refererar jag
endast viktigare punkter.
Vid genomläsandet af nämndens framställning af de
särskilda buden fäster man sig med glädje vid ett och annat
betydelsefullt uppslag. I första budet tänker sig nämnden
utvecklingen af frukta, älska, förtrösta utvidgad till en
framställning af "kristendomens väsen", (s. 115). Värdigt
häfdar nämnden, att "frukta" skall fattas så, att det
bibliska allvar, som hvilar öfver denna tanke, kommer till sin
fulla rätt.
I utläggningen af andra budet förekommer ett af hela
betänkandets allra briljantaste partier, då nämnden vill
rehabilitera eden från det misskännande, som kommit den till
del. Eden hör ingalunda samman med svordom såsom
någon tillåten form däraf; den är en form af bekännelse eller
gudstjänst. I fråga om tredje budet föreslår nämnden, att
en grundläggande belysning äfven af arbetets ideella värde
gifves i anslutning till den motivering, sabbatsbudet fått i
2 Mos. I femte budet ställes "öfverheten, som icke bär
Bibelforskaren 1914. Haft. 5. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
